bigcitylifeinkungalv

Favoritlåt: Lars Winnerbäck - Faller
Favoritglass: Magnum
Läser just nu: Sin p-bot
Åker helst till i sommar: På after beach i Halmstad

Snabba val:

Cowboys Indianer
Kaptenen Polacken
Stående Fallande
Tomteskägg Hustrumisshandlarmustasch
Ren vask Ren task

Så hade det då äntligen blivit dags igen. Förfest på hemmaplan och hemmaspelaren Svensson var storfavorit till att ta hem utmärkelsen som kvällens idiot, men skulle ändå få räkna med tuff konkurrens av stjärnor som Chricke, Kappo och, inte minst, undertecknad. Tjejgänget som var på plats hade odds liknande damhockeylandslaget i den här tävlingen, de skulle inte ha med medaljstriden att göra. Det blev dock aldrig någon tuff batalj om segern, Dodde gick på fullständig knock out! Han sågs som en outsider, en lurig nykomling, men han var så mycket mer än så. Han övertygade hela världen om att Svenssons idioti inte är en slump, den är numer en väldokumenterad del av släkten.

Kvällen hade knappt börjat när det ringde på dörren. En liten (men enligt Svensson, a.k.a Kromoe, söt) egyptier stod utanför dörren med fem pizzor i sin famn. Hemkörningspizza stod på matsedeln och vi var alla lyckliga när vi skickade iväg budet med 13,50 kr i dricks. Summan kan tyckas vara i minsta laget men den var noga beräknad, testa själv att ta 130 minus 13,50 så ser ni. Till pizzan kollade vi på Arsenalmatchen och Dodde drog sina 100 bästa Bendtnerskämt. Alla var lika bra så rangordningen var av akademisk betydelse. Kappo kontrade med 100 vitsar om Ramsey medan min läpp hängde som hans fot, men det var innan Fabregas avgjorde. Sedan var även jag på topphumör. Snygglisa (eller hade vi inte ett bättre bloggnamn) hade funnit sig tillrätta i sin fåtölj och vi var fulltaliga. Chricke försökte lura Dodde att det fanns Rapé Päron men lyckades inte övertyga honom, han förnekade också att Lingon fanns, bad sedan Chricke ge fan i sina äpplen och päron. Jag kunde nog tycka att det var mycket bättre än alla andra skämt han drog den här kvällen. Han skall dock ha cred då hans skämt var så tråkiga att klockorna stannade, det gjorde förfesten längre och Dodde hann få i sig ännu mer.

Det spelades kort och diskuterades ord som rimmade på ens. Chricke lyckades knäcka två, karens och bränns. Starkt. Kappo hade det svårare här. Dodde kände att det fick räcka med det vanliga sortimentet av dryck och drog fram sitt ess ur rockärmen. Banansprit, Sprite toppat med massor av vispgrädde. Jag lyckades aldrig uppfatta namnet (namnen) på drinken, kanske kan Dodde hjälpa oss? Om han minns ENS.

Förfesten tog, trots Chrickes skämt ändå slut och vi begav oss mot Kockar. Svensson kastade i sig shottar som senare skulle ge resultat, han gick in stenhårt för att supa fram det vackra i människan och lyckades verkligen. Mer om det senare. Jag hamnade i hörnet och övertygade någon typ om att jag var tvilling med Erra, för att sedan få en lurighet riktad mot mig. Sedan försökte Ivar och Svensson agera wingman åt mig men det geniala försöket misslyckades. Mitt missnöje fick mig att dra till Malt med Chricke som kortvarigt sällskap. Kvar fanns Kappo som träffade en födelsedagsfirande tjej, han delade ut sin bästa kram till henne och hon tog emot den.

Chricke försvann tillbaks till Kockar och dansade friskt. När han utförde ett nummer som skulle få Irving att rodna så hände något chockartat. Ur tomma intet dök en tjej upp och delade ut en puss till honom för att sedan försvinna igen. Chricke söker nu efter denna tjej för att få chansen att uppleva en trivsam skogspromenad med henne. Hör av dig!

När jag hade varit på Malt och diskuterat korpfotboll och sjungit av mig så tog jag mig til Kockar för att hämta jackan. På trehundra meters håll såg Svennson me ett grönt pannband studsa runt. När jag kom fram till honom tog han ett stabilt tag om mitt huvud, pussade mig och sa "du är vacker". Jag blev alldeles varm i kroppen men känslan försvann när jag fick höra att jag inte var ensam om att ha fått den behandligen. Långt ifrån. Besviket begav jag mig till Melis och gjorde god reklam för Häcken. När det var dags för hemgång gick jag fel men hamnade ändå till slut hemma i sängen och kunde konstatera att ännu en helg var till ända. Antalat hjärnceller i Kungälv hade under två fantasiska kvällar halverats och låg nu i nivå med snittet i Köping.

Inte slut riktigt än. Det finns en del fina citat att runda av med, och det är vad vi gör.

"Jag älskar fan Chrickes bajs"
Svensson avslöjar.

"Det måste finnas nitlotter för att vare ett lotteri"
Jag på tal om att Emelie hade Dodde som pojkvän.

"Vilken sida går du in på när du ska kolla internet?"
Chricke har aldrig riktigt förstått det där med internet.

Ryktena, myterna om den förbjudna sidan, historier du fått höra sen du var ett litet paket, när nallebjörnen var din bäste vän. Det var där vi hamnade på förfest och ett kulturmyller utan dess like presenterade sig framför våra ögon. Jag stod där totalt hänförd och blickade ut över sällskapet. Här skulle jag ha det roligt ikväll sa jag högt för mig själv. Vi slog oss till bords och spelade ölspel och min vinare kändes helt fel just då. Trots att det var tyskt. Kvällens nation var annars Island som hade två av sina allra vassaste knivar på plats. Haffy visade mig Isländsk kultur och jag förstod snabbt att fisken skall vara torkad, havet blått och spriten god. Det hettade dock till efter ett tag och jag blev ifrågasatt, "skriver med vänsterhanden och dricker vin, du kan inte vara journalist!". Journalist har jag heller aldrig kallat mig, möjligtvis idiot, men det är en annan historia. Svensson blev istället kallad för en rödhårig mittnia som sitter på bänken. En klockren analys av en allt annat än klockren man.

Vi valde att röra oss vidare, Ahlafors kändes väldigt avklarat. Vidare till nästa håla och valet föll på Kareby. Där var några kor, ett par getter, folk och sprit överallt. Ändå lyfte det inte alls och vi blev inte långvariga där. Efter att ha bjudit bort lite fulsprit och berömt en tjejs pappas utseende (det är rätt udda va?) så fick vi skjuts av Olle som rattade ner oss till Kungälv. Vi var hemma! Började vingla bort mot Kockar men jag blev kidnappad av Elin och Albin och lämnade mitt tappra gäng och begav mig bort till Malt. Gick in gratis, kanske tog de mig som en singeltjej, antagligen inte.

Snygglisa (fräckast bloggnamn?) hittades och hon hade imponerande fräcka boaormar runt halsen, till detta ett gäng blinkande ringar och det bara osade schlager om henne. Kassörskan Matilda ville inte vara sämre och hon hade också fingrarna fulla av ringar. Hon visade mig hur man på ett effektivt sätt dämpar stress, resultatet var imponerande. När jag nu kände mig lugn så kände jag att det var dags att vandra hemåt för lite kvalitetssömn. Vinkade av mina kamratar och klampade hem genom Kungälvs alla vattenpölar och snövallar för att dyngsur trampa in i hallen. Mötte Jimmy och Svensson som satt i hallen och drack min 20%-iga banansprit. Svennson hade lurat i Jimmy att det var Absinth. Ett bra exempel på hur smaklökarna tar semester när levern kör nattskiftet.

Vaknade upp i min egna säng och tänkte aldrig mer. Förutom ikväll då. Kanske någon gång mer. Vi ses.

Gåsencitat:

"Begravning på en fredag, det kan fan inte vara roligt!"

Lördagen var ett korståg. Det var absolut inget fel på inställningen, tvärtom! Partyt var så totalt, det hände så mycket att hjärnan sa nej, här får det vara nog. Jag tänker inte komma ihåg något mer. Samma syndrom drabbade Svensson. Han undrar inte varför han gjorde som han gjorde, han undrar, kort och gott, vad fan han gjorde egentligen? Inte ens minnesluckorna finns kvar i hans huvud, där är lika tomt som vanligt. Det ryktas om allmänt hets, kastade glasögon och magdans. Nu väntar jag mest bara på att det ska bekräftas. Boven i dramat är helt klart Långeman som bjöd Svensson/Eggface på en grogg som var så stark att den på egen hand simmade ner i magen på honom. Vad som hände sedan är en gåta men han fanns att hitta i sin säng liggandes åt fel håll när jag och Gåsen återvände hemåt.

Jag var förstås inte sämre. Det är jag aldrig, sämre är ett negativt ord och därför inget för mig. Än en gång så fick min säng stå tom, jag sov snällt i gästrummet med Gåsen och vaknade upp med en nacke som tydligt markerade sin närvaro. Funderar inte ens på varför jag sov där, det var trots allt rätt väntat med tanke på hur det brukar gå.

Förfesten var belägen i Rollsbo. En småbarnsidyll med tulpanrabatter och EU-anpassade lekplatser lite överallt. Nej, vem försöker jag lura egentligen. Rollsbo har inga lekplatser, det är grå, tysk industri och hög musik. En parad av groggar på bordet och inte en granne att störa på flera hundra meters håll. Det skulle kunna vara ett paradis, men det vågar jag inte skriva. Ung hade öppnat dörrarna och folket hittade dit, det var så det gick det till. Därifrån kom vi också.

Jag känner att jag berättar allt annat än kronologiskt. Det är för att ge er en tung portion av förvirran, det passar nämligen lördagen förbaskat bra. Att Gåsen minns bäst kan bara beskrivas som en enda stor skandal. Kanske var han ur form, eller så var alla andra bara extremt formtoppade. Att Backis dansade är illa, att jag dansade är katastrof. När jag vet att jag har dansat vet jag att jag i samma stund inte kan räkna bort någonting. Jag kan ha gjort allt i lördags, ingenting är längre omöjligt. Det känns otryggt.

Krogbesöket var inte bara förknippat med nöje, det utvecklades närmast till ett affärsmöte. Lisa, kvinnan med det fantastiska kontaktnätet, presenterade mig för bloggens kassörska (bara kontraket som ska skrivas under), och det här är bara ett par dagens outfit-inlägg ifrån att bli en mångmiljardindustri. Då känns det väldigt bra att ha någon som kan hålla koll på utgifterna.

Chricke var också på plats. Mestadels för att dämpa sitt sötsug. Käkade godis mest hela tiden, och var allmänt dansant. Backis hade också markerat revir på dansgolvet, kanske tyckte han att det fick räcka med en cool kille där för när jag närmade mig så hoppade han på mig helt oprovocerat. Det ryktas om stort slagsmål men varken jag eller Backis kan bekräfta. "Jag tror vi blev arga på varandra ett tag", som Backis så fint förklarade via telefon dagen efter. Skönt att vi inte är några långsinta herrar.

Brukar ibland skriva ner grejer i mobilen som jag tycker att jag måste komma ihåg till nästa blogginlägg. Upptäckte till min stora fasa att någon utnyttjat detta denna helg. "Lisa är snygg :)" stod det där, jag tror jag vet vem som är skyldig. Nåja, det hamnade ju här till slut så kuppen får nog ses som lyckad trots allt.

Röken har lagt sig, Kungälv andas ut efter att ännu en helg har sprungit förbi med klumpiga steg. Nästa nedräkning har redan börjat.

Den här bloggen är lika uppskattad som en kall öl i en varm miljö hos många, men inte hos alla. I den perfekta världen hade alla tyckt att det var här man skulle titta förbi för att få inspiration för en ny, tuff vecka i sitt liv. Det var här man skulle finna den där sista kicken syre som skulle få en att flyga högt och långt för att landa lagom till nästa besök. Så är det inte. Jag får mer klagobrev än vad jultomten får önskelistor. Det är inte heller oskyldiga små barn som ligger bakom breven, nej det här handlar om den rysliga ungdomen. Det är de som hör av sig och låter högst och mest, förkunnar att det som står här inte är sant. Säger att för varje ord jag skriver så dör en ko. Jag trodde att det var som så att för varje ord jag skrev så drack Backis en öl. Så fel man kan ha.

Mannen som står bakom en stor mängd av breven är en lokalkändis som oftast syns till i närheten av en bar på lördagkvällarna. Han känns lättast igen på sina knäen då det är på den höjden du först ser honom. Han är nämligen så lång att om han bara hade haft mitt temperament så hade han skallat Gud för längesen. Svävandes bland molnen med sin flickvän Lisa-Marie ständigt närvarande. Till henne är han full av beundran och de träffas så gott som varje helg. Att han gillar henne är alldeles uppenbart då han alltid blir lika knäsvag i hennes sällskap. Knyt den svenska flaggan runt hans huvud och folk hade trott att det blåste full storm i området. Det svajar bra, det svänger som en tysk orkester där han går.

Här har ni mannen som låter meddela att han är sned på mig. Något som också tydligt syns på bilden.

Det har begåtts ett misstag. Jag skyller på att jag skrev på bloggen alldeles för sent igår och att jag därför hade enormt svårt att se vad som var viktigt, och vad som inte var det. Att helgens största händelse kunde passera utan att hamna här är ju en fullskalig skandal. Det är i klass med när jag inte vann Stora Bloggpriset det här året. Självklart var det inte mitt fel, det var alla ni som inte röstade. Jag tänkte säga att jag är besviken men ordet känns lite fjuttigt i det här sammanhanget.

Vad jag hade missat? Backis har för fan rakat både huvud och haka. Han gick från Hårigast i hela Östeuropa till barnrumpemjuk på en kväll, och det missar jag att nämna! Pinsamt är vad det är. Tror ni inte på att han gjort det? Jag har bildbevis.





Lägg märke till fläcken på linnet. Den är där som en symbol för givmildhet. Han är beredd att fdela med sig av sin öl om någon vill ha, nu ville inte någon ha så han hällde den över sig själv. Den som tittar noga ser också att han dricker sin öl ur ett glas, även om han bara har burken i glaset. Men det verkligt spännande med bilden är att man nu ser klart och tydligt varför Backis alltid kommer att snusa. Det är inte han som är beroende av snusen, han dras inte till den på något sätt. Det är snusen som dras till honom. Här sitter den klistrad på hans vänstra hand.

Det var allt. Backis har rakat sig.

Idag faller snön. Igår föll vi. Det är ett fall för bloggen med andra ord. Ett fall för mig. Jag rotar i minnenas skattkammare och finner mycket vackert, i min skalle tindrar det varje söndag av guldhändelser, dessvärre är det någon jävel som emellanåt drar för draperierna och gör dessa minnen svåråtkomliga. Men bara ibland. Hur det är den här gången vet jag inte än. Vi får se vad som dyker upp när fingrarna dansat färdigt. Felstegen är lika frekventa för fingrarna på tangentbordet som för fötterna på dansgolvet. Jag delar hellre ut en dansk skalle istället för att bjuda upp till dans. Tror illa nog att det i vissa fall dessutom är mer uppskattat. Nåja, nog svingat mot eget håll.

Förfesten skulle inte ske i vårat crib (nytt ord i mitt ordförråd) för en gångs skull. Istället var det Johan Backlund som hade öppnat upp dörrarna och bjudit upp till fest. Planeringen sade att vi skulle vara där vid fem men det misslyckades jag och Kappo med då vi drog på en sällskapsresa med bilen för att hämta Svensson på Centralen. Kartläsar-Kappo såg sin chans att glänsa och guidade mig igenom Götatunneln och jag insåg snabbt att jag inte kunde luta mig tillbaka mot ett enastående lokalsinne. Istället slog stressen till och jag kände hur Centralen försvann allt längre bort. Kappo kunde dock inte bry sig mindre utan satt och briljerade med fantastiska skämt och anekdoter. Vi hamnade dock tjugo minuter försenat rätt efter att jag gjort en extremt våghalsig manöver in i tunneln igen. Som jag gjorde då skulle jag inte ens våga göra om på GTA. Pulsen slog som basen i ett Lil' Wayne-beat men stoltheten var total.

Väl hemma i Kungälv så blev det två snabba rundor i McDriven. Ville förklara mig andra gången och berättade att det minsann inte var till mig den här gången men avstod. Istället bar det av till Johansson. Fick reda på när jag gick in av hans far att han hade klagat på ljudnivån precis. Kände att jag bättrade på stämningen när jag stängde dörren men fick med mig handtaget i näven. Uppskattat som fan! Sällskapet bestod av Backis, Chricke, Danne, Kappo och Hammar. Att knivarna inte är vässade i den lådan behöver knappast påpekas. Då vi anlände lite sent så var det ett sant nöje att samtala med fint förfriskade herrar när man själv var i ett nyktert tillstånd. Jag märkte ord som om det inte fanns någon morgondag men några PuckoMorgan-groggar senare var vi alla på samma nivå.

Vi hittade ut till Kockar och jag möttes genast av gliringar från garderobshållet. Funderade på att be honom komma ut därifrån men förstod att det skulle kunna misstolkas och låta inbjudande snarare än hotfullt så jag avstod. Hamnade i ett hörn men fick sällskap av ett cirkussällskap från Kareby och gamla minnen och nya groggar avhandlades. Beställningen "den näst fjolligaste drinken ni har" levde verkligen upp till förväntningarna. Det blev till att gömma glaset. Svensson bjöd på nästa grogg men drack upp den själv. Fick igen för gången jag bjöd honom på en tom shot antar jag.

Chricke var aktiv denna kväll. När han inte muckade gräl på dansgolvet så tog han på sig rollen som Dr. Phil. Han hade förstått att det mest blev fel när han öppnade käften så han lät öronen göra jobbet denna kväll och var krogens bästa lyssnare. En som inte bara lyssnar utan även samtalar är våran gode vän Elisa. En sann pojkflicka enligt Chricke. Hon dricker både öl och lyssnar på stenhård musik. Sådant ska tydligen överlämnas till männen.

När vi vände hem så var det i stort sällskap. Vi hade även med oss ett stycke långt sällskap i form av Långeman. Han hänvisades till soffan trots att både gästrummet och bäddsoffan var ledig. Fråga aldrig mig vart ni ska sova. Backis, Långeman och inte minst jag själv intygar till detta.

23 januari. Lördag. Jag vaknar upp på golvet bredvid min säng och börjar förstå att fredagen var nog smått fantastisk. Efter att ha klättrat upp i min säng och tagit tag i sovandet igen så kommer Svensson rasande in i rummet och ber mig stänga av mitt alarm. Gå och lägg dig, svarar jag varpå han påpekar att han ska göra det så fort jag stängt av min mobil. Jag ilsknar till och upprepar budskapet, gå och lägg dig och håll käften! Med en ilska som ett bi avlägsnar sig min sambo från rummet och gick till tvn för att finna tröst. Efter ungefär tjugosju avsnitt Oprah så vaknar jag och och krävs på en förklaring till mitt elaka beteende. Dessvärre lyckades inte min hjärna registrera grälet så jag kunde bara rycka på axlarna. Det var så lördagen trummade igång.

Gåsen, mannen som inte tror på teorin att man ska ha alla indianer i kanoten, valde att utebliva från helgens aktiviteter, ett synnerligen ledsamt beslut som fick oss alla dö en liten smula. Jag hade haft mitt roliga under fredagen och valde att ta en mer passiv roll under lördagen, från att vara centrum av universum till en mer blygsam position. Svensson skulle dock bege sig ut för första gången på länge och det var glädjande. Till sin hjälp hade han ett digert gäng bestående av Kappo, Chricke, Backis, Mikey, Sandra och Lisa. Vi hamnde på Combi där det var en blandning av rockkväll och tolvårskalas. Någon funderade kring rådande medelålder i lokalen medan andra satte sig och lyssnade på fantastisk musik. Efter ett antal pust och stön begav vi oss till Kockar.

På kockar mötte vi Jennifer som hade färgat håret mörkt. Vad Chricke tyckte om det? Vi tar det ordagrant.
"Jag färgade också håret mörkt en gång men det blev inte så illa". Ärlighet var fel stratergi där, och bortförklaringarna kändes överflödiga. Svensson försökte imponera på mig genom att på kort tid dra i sig två shot och en grogg för att 30 sekunder senare göra nästa beställning, motiveringen? Han behövde något att suga på. Den känslan känner vi alla igen, eller? Backis hamnade på Malt och försvann därför utanför bloggens radar. Jag hamnade bredvid Elisa och lyckades nog faktiskt den här gången med att hålla henne på gott humör. Sedan var det dags för hemgång och Svensson lyckades lura iväg Kappo så att vi fick vara för oss själva. Sedan bjöds det i tur och ordning på längdhopp, höjdhopp och även ett hundrameterslopp. Svensson såg en potentiell tävling överallt. Hundrametersloppet blev dock ingen succé då Svensson föll. Vi kom åtminstone hem till slut och satte oss i köket och småpratade lite. Ett skönt avslut på en gedigen kväll.

Flumsöndagsdialog:

Svensson: Henke, du har fan inte samma definitioner på någonting!
Kappo: Svensson, kan du verkligen förklara vad definitioner betyder?
Svensson: D.. ska.. jag.. ska jag det?

Den här kvällen hade snackats upp länge. Chricke och jag var taggade till tänderna redan innan veckan hade hunnit starta. På lördag ska jorden snurra snabbare än vanligt lovade vi varandra. Till vår hjälp hade vi en bevingad vän och två flaskor rom av märket Barracuda. En etikett på en sådan nivå som min bildlärare antagligen hade förväntat sig om någon gett mig uppdraget att styra upp något. Fast så är det ju inte utsidan som räknas, Svennis om någon vet detta. Eller hur, Chricke?

Ljungberg kunde inte deltaga under nattens ceremonier, han hade tydligen match dagen efter. En klassisk bortförklaring som fick förödande konsekvenser. Alla var för upptagna med att släcka sin egen livstörst och samlandet av bloggmaterial blev klart lidande. Kanske kunde Kappo tagit på sig uppdraget om han inte varit så fruktansvärt upptagen med att berätta massa historier om whiskeyinköp från förr. Lillefot lyssnade så fokuserat att även han har svårt att så här i efterhand ge oss någon klarhet i vad som hände den kvällen. Vi får helt enkelt lita på den eviga sanningens förlorade söner Gåsen och Chricke. Jag försöker med detta meddela att ni inte ska tro på allt ni läser här för första gången någonsin (eller?).

Förfesten var en trevlig historia, det delades ut handslag till alla som lyckades klämma ur sig något vettigt. Jag hade det tufft där jag studsade runt med min hand utsträckt mot alla visa män som vistades i salen, en samling profeter med för dagen otroligt vässade intellekt. Romen rann igenom oss och även om man på håll kunde höra vissa klagomål så tycktes ändå promillehalten nå den finska gränsen så småningom. Huruvida gränsen passerades eller ej är jag osäker på, ni får ta det med Gåsen, han är något av en expert på det också.

Chricke hade lämnat sin mentala sil hemma, allt som tänktes skulle hitta ut och reaktionerna var som spridda skurar. Skämten om Sophias avslutade fotbollskarriär (öppet mål?) höll ingen högre klass men ibland svingades det in fullträffar i samma klass som en väl avvägd skalle annars bara kan ge ifrån sig. Just skallen skulle komma till användning senare under kvällen då dansken i mig var tvungen att få lite spelrum. Det var längesen han hade vädrat morgonluft men comebacken gav mersmak. Alla på stan, passa er!

Om dansken var sugen på krig så kände Chricke tvärtom. Han vägrade ge sig ut i strid den här kvällen. Han blev kvar på dansgolvet nästintill hela kvällen med Gåsen som troget sällskap. De hade åtminstone vett nog att stundtals gömma sig bakom draperiet. De belönas därför med varsitt pannband. En annan som belönades var Arris födelsedagsfirande bror som fick höra Gåsen dra igång en sång för honom, inte bara en utan två gånger! Jag bjöd honom istället på en shot med motiveringen "ta den här och håll käften". Tyvärr verkade han tro att jag hade någon slags glimt i ögat, men så kan det väl inte ha varit?

Lördagen var dagen då Tre Kockar invaderades av Tre Kungar. Henke, Chricke och Gås, tre herrar som får beteendevetare att få magsår. Hade utomjordingarna hittat till Kockar i lördags hade de snabbt återvänt hemåt igen med en förskräckt blick. Är mänskligheten sådan? Var gick det så snett? Hur kan de ändå ha så roligt?

Väl hemma rundades kvällen av i vardagsrummet. Den här dialogen lyckades Svensson höra innan han med en tung suck stängde sin dörr och höll sin idioti ifrån våran.

Chricke - Jag känner nästan att jag gick över gränsen idag.. (tankspridd och nedsjunken)
Henke - Ja, det finns faktiskt gränser (bekymrad, allvarlig ton)
Gåsen - Chricke, jag ska lära dig att gå över gränsen! (pedagogisk och övertygande)

Sakta somnade vi in, Gås och Chricke i bäddsoffan, jag i den andra soffan utan vare sig täcke eller kudde. Sängen fick stå orörd denna natt, min nacke ångrar det fortfarande.

Vi går rakt in i hetluften, det gör vi för att vara snäll mot våran vän Fixar-Micke. Han hatar nämligen att arbeta utomhus. Vi tar ett tips från livscoachen Chricke. Mannen som tacklar barns problem med en utsökt elegans. Han väljer nu att rikta in sig till er som är potentiella mördare. Om, och då säger jag om, ni tänker begå ett mord någon gång i erat liv så ska ni inte göra det på finlandsfärjan. För då vet alla vem det kan vara. Ska ni istället mörda så ska ni göra det utomlands, i en by. Stoppa undan det lilla tipset någonstans i erat huvud där det är lätt att plocka fram det igen. Det kan trots allt behövas.

Fixar-Micke är här och det är vi tacksamma för. Trots att han inte har fixat en dreambox till oss än. Vi får helt enkelt ha kvar våran jävla Animal Planet ett tag till. Ja Svensson, vi har förstått att du har ett sjukligt intresse för lejon. Släpp det nu! Micke är inne på nya banor, han ska fixa en ny snus. Med päronsmak. Det ska vara som att ha en päronsplitt under läppen, den kommer rinna som livets vatten ner längs den gulfärgade tandraden. Päronsmaken kommer vara något diskret, ungefär som svag saft.

Vi har likadana koppar här hemma som Chricke har på sitt jobb. Det behöver ni inte lägga på minnet. För min del är det redan glömt. Nu har jag idétorka så det är bara att kasta in handduken.

Det finns två tidpunkter som alltid kommer vara centrala när vi människor summerar våran historia. Två händelser som står som två stolta flaggor på våran oerhörda jord. Ibland händer så otroliga saker att när världen vaknar upp dagen efter så gör den det med helt andra ögon. Världen är inte längre sig lik, saker som tidigare var självklara känns passé, saker som tidigare var omöjliga är numer inom räckhåll. Vänster blir höger som blir till vänster. Ingen fattar något fast man precis har fattat allt. När alla himlens stjärnor står på rad så händer det. Vilka de två händelserna är? Jesu födelse och kvällen då Gåsen föll. Det är dessa två tidpunkter som fått mänskligheten att ta ett kliv åt sidan, att överge den tidigare så självklara stigen för att finna ny spännande mark att utforska.

Dagen började så som vanliga dagar inte gör. Jag vaknade upp nyklippt med en frisyr som inte ens Djibril Cissé hade frågat efter. Snaggad med sax är en syn som skall hållas hemlig. Efter att den gode Gåsen rättat till min frisyr började glödlamporna tändas över våra huvuden. När ljuset hade lagt sig var Svensson, Gåsen och Otter nyrakade om huvudet. En fantasiskt syn. En kamratligt utsträckt hand åt mitt håll. Jag tog den, och bjöd upp till dans. Sedan låg jag mest bakfull hela dagen medan rörelsen i lägenheten tog vid. Öl serverades fram men jag var chaufför. Jag var ett vakande öga över all världens idioti, och den var samlad på ett och samma ställe. Det var fantastiskt. Förfesten skulle vara hos den hemvändande Karl, var han bodde? I Sega enligt Gåsen, i Tega enligt oss andra. Volvon rullade iväg mot mina gamla hemtrakter och vi hade alla förväntningar på kvällen. Dock anade vi inte att dessa skulle sprängas så fullständigt att smällen inte lagt sig än. Vi var alla på väg mot våran livs bal, om än helt omedvetna om det. Det här skulle inte bli en dans på slottet. Det skulle bli kvällen då slottet far som en raket över den färgglada himlen, nedanför stod mänskligheten och tittade häpet på.

När vi anlände så var det till en full värd. Han var faktiskt fullare än vad som rekommenderas av finska socialstyrelsen, och då är det minst sagt jävligt illa. Han kompenserade dock det genom att bjuda på pizza som gjorde susen för mig då mitt sinne fortfarande präglades av en svår bakfylla. Det verkade som om resten av sällskapet också var lite tagna av stundens allvar. Alkoholen rann inte med sitt naturliga flöde och tvivel började resas som tältpinnar genom hela rummet. På stereon spelades Motörhead på för hög volym och frågetecknen präglade kvällens utsikter. Då klev han fram, mannen som kan rädda en hel kväll. Kaptenen! En glad figur som vet med vilket grepp man vänder uppochner på rådande omständigheter, hur man får en kväll att gå från normal till extraordinär. Vem kaptenen tog grepp om? Gåsen. Mannen som får Dileva att verka normal i jämförelse. Han försvann med allt snabbare takt bort från all vett och sans och började predika om allt. Han förklarade på ett övertygande vis, hur han genom att ha haft ett förhållande i flera år förstått precis hur kvinnor fungerar. Han visste precis vad kvinnor ville ha, när de ville ha det och hur de ville ha det! Han visste det som alla världens män spenderat många år med att försöka lista ut. Jesusliknelsen kan här inte undvikas, när Gåsen är i närheten är vi alla lärjungar. Svensson är hans Judas.

Efter att Karl avbrytit sitt festande för att inspektera avloppen ännu en gång så började promillehalten sakta uppnå okontrollerade former, en nykter mans dröm att noga få betrakta snedstegen runtomkring, se bragderna dugga tätt. Jag hamnade hos Otter, Elin, Olof och Arnold och samtalade i lugn ton om världsliga ting. Så plötsligt hände något. Det var ett sådant ögonblick när världen stannade upp. Min blick mötte Svenssons och vi sa i mun på varandra "nu börjar det!". Vi hade båda hört kaptenen tala ur Gåsen och jag lämnade sakta mitt dåvarande sällskap för att smita ner i närheten av min frälsare. Svensson gjorde mig sällskap. Gåsen hittade en Burger King-krona väl värd en härskare. Han tog på sig den och agerade som den konung han nu var. Avslöjade sin nya frisyr för flickvännen men behöll kronan på när bildbevisen redovisades. Alltmedan jag diskuterade konsertdatum från förr. Kvällen tog sig!

Så var det då dags att lämna förfesten. Det brukar innebära att fyllan varvas ner och en lätt dos trötthet sprider sig som maskrosens frö över själens stigar. Det är här Kappo gör entré, med en lätt knuff så tar han tillfälligt över Gåsens plats i centrum. Gåsens språng ur rampljuset resulterade i en blå tumme och ett hetsigt humör. Med ett säkerhetsavstånd på ungefär tio centimeter vrålade han Shotgun! i mitt ansikte. Klart Gåsen skall sitta fram. Om inte fullast ska köra så ska han åtminstone ha framsätet. Där bak fick Svensson och Kappo ta plats. Otter var förpassad till Elins bil, kanske ett hårt straff enligt vissa men så fick det bli. Jag hann inte ens backa ut från parkeringen innan kartläsaren började komma med invändningar. "Ska vi backa hela vägen till Kungälv eller?", inte fanns det något humoristiskt i den tonen heller, frågan var allvarligt ställd och jag fattade vinken, rattade om och befann mig snart på rak kurs mot Kungälvs nattliv. En oas av sprit, fest och glad musik dit vi samlas som kameler helg efter helg.

Lars Winnerbäck spelade på stereon. Låten med titeln Faller är efter denna kvällen soundtracket på våra liv. Liv som tack vare sitt soundtrack är rikare än någonsin. Gåsen satt fram och sjung (skrek) med, han gjorde det med en sådan inlevelse att Lasse Berghagen skulle blekna i jämförelse. Enda plumpen i protokollet var den gången han sjöng fel, fast då var han man nog att snabbt erkänna sitt fel för mig. Vi andra skrattade, vi förstod inte att det vi observerade inte var underhållning, det var undervisning. Jag körde jämsides med bilar som inte ville köra jämsides längre, kanske var det mannen som hängde ut genom rutan och vinkade som fick dem att trycka på gasen och försvinna från händelsernas centrum? Efter att med ett minst sagt unikt ljud skrämt flickor med cyklar så var vi trots allt framme vid vårat mål. Vi hamnade på Kockar och Gåsen hamnade vid baren. Kaptenen? Den hamnade i hans glas och fyllde honom med nyvunnen kraft. Han var på gång! Han var farlig! Han vinglade likt kaptenens segel där han gick över golvet med bestämd blick. Alla andra framstod som konfirmander. Efter att ha fångat en hand på Combi och sedan återvänt till Kockar så kände jag att jag hade sett tillräckligt. Jag begav mig hemåt i natten och somnade vackert in. Här tar sagan inte slut.

Att väckas ur sin välbehövda skönhetssömn av att ha Gåsen liggandes på en är inte en skrämmande upplevelse. Det är en vänskaplig gest som även en sömndrucken man accepterar alla gånger. Att Gåsen sedan på något sätt hittar tillbaks till hallgolvet för att där på golvet hitta på en ny simteknk (Jesusjämförelse: Jesus gick på vatten, Gåsen lärde oss simma på ett nytt sätt) samtidigt som han bad mig om pengar. Lapplisan hade varit och tittat in Skodan medan vi var ute och skrev historia. Därför behövdes nu finansiär hjälp från utomstående och jag fick äran. Svensson tog promenaden till automaten och lade med stabil hand på pengar som skulle räcka långt in på nästa kväll. Under tiden knöt jag av Gåsens skor, tacksamheten visste inga gränser. Jag fick en komplimang som än idag får mitt hjärta att smälta ihop till en liten hundvalp. "Henke.. (konstpaus, precis som Jesus hade gjort) ..Grymma tuttar!". Jag sög åt mig av de fina orden medan jag ryckte av hans skor. Vi gick alla och la oss för att upprepade gånger vakna igen då alla inte hade fått riktigt nog. Till slut fick John Blund tag i sällskapet och en kväll var över, om än aldrig nånsin förbi oss. Den kommer ständigt återkomma i våra sinnen, och vi kommer med ett leende låta det hända. Varje gång.

Jesus blev korsfäst, Gåsen fick en blå tumme, ny frisyr, p-böter och borttappat bankomatkort. Vår värld behandlar aldrig våra frälsare på det viset som de borde bli behandlade. Låt oss hoppas att nästa gång en frälsare vandrar på våra gator, då ska vi likt det slitna uttrycket, tredje gången gillt, låta honom oskadd få sprida mirakel över våra liv. Det är min dröm i alla fall.

Julen har passerat. Att all den salta sillen man tryckte i sig skulle resultera i en svår törst var knappast oväntat. Ändå satt jag där på juldagen och tänkte minsann hålla mig hemma, fast den känslan var bara ett samtal senare totalt bortblåst. Gåsen kastade sina biobiljetter, tog sin fru (hej Sofia!) under armen och meddelade att gästrummet numer var reserverat. Att även Chricke hittade en plats i soffan var ej förvånande, snarare väldigt trevligt. Juldagen började ta form och dimman gled in över isen. Sambon fanns uppe i Dalslands skogar, så mannen som gjort samlandet av bloggmaterial till ett hantverk var inte till mitt förfogande denna kväll. Det gör att jag inte har så många tillförlitliga källor att krama ur saften ur. Jag får helt enkelt göra en kort best of.

Gåsen berättade om den händelse som han rankade som den bästa i sitt liv. "Att tappa kontokortet var det bästa som har hänt mig". Jag tycker att hans fyllor är det bästa som har hänt mig. Varje gång.

Norrmannen var hemma. Han hade inte varit ute i Kungälv på länge och blandade ihop stämplarna på armen till vaktens stora förtret. Han lyckades dock förhandla bort vaktens krav om en placering sist i kön genom att lura in honom på julens alla godhjärtade traditioner (lussebak, tomteskägg och snaps). Det var ett sista löfte som fick vakten att visa mänsklighet. Karl lovade att ställa sig sist i kön nästa gång.

Karl var fascinerad av de fantastiska priserna Sverige har på cigaretter i Sverige. Han bestämde sig för att köpa ett paket till en snällt undrande tjej. När han sedan frågade om han fick smaka en så blev han dock nekad. Jag söker därför efter den här tjejen. Jag vill ha dig som bloggens kassör, du har precis dem egenskaperna vi söker. Hör av dig!

Emellan de två händelserna utspeglade sig hela min kväll men får ändå inte så mycket bloggutrymme. Mitt kort försvann trots att jag inte ens hade uppe det för användning. Det är fräckt och skrämmande. Strax innan hade även Leif tappat sitt (och spärrat det medan han var på dansgolvet!). Jag träffade Emma och vi småpratade med en sådan intensitet att jag nästan gick in i väggen. Det var nog det om det. Fast antagligen inte.

---

Dagen efter en sådan kväll skall man självklart ligga hemma och skämmas, rehaba lite och sedan låta måndagen få sakta flyga in i medvetandet. Ja, det är ju precis vad som brukar ske. Inte denna gången heller. Det var nog bara Gåsen och Sofia som ställde tillbaks flaskorna i skåpet och begav sig till närmaste biograf. Vi andra snörade på oss dansskorna (dans-skorna, inte danskorna) och breakade loss som om Markoolio hade releaseparty!


Ett gediget sällskap hamnade i mitt vardagsrum, alla för att få tillgång till min musik som hyllades åtskilliga gånger denna kväll. Johan Backlund var där och bidrog med sina nyvunna spanskakunskaper, väldigt välkommet. Klasmaskinen överlevde hela förfesten och drog hem först när partyt börja. Leif var i Kungälv ännu en kväll, dessutom är det nu konstaterat att han finns på riktigt. Kappo delade med sig av många bra skämt om Burnley. Chricke var mer relaxad, han befann sig mentalt i baksätet. Den starkast lysanade stjärnan var dock Svensson som helt oannonserat dök upp för att meddela att han är lika dum som vanligt.

Ett sådant sällskap borde inte sitta tillsammans och dricka öl. De borde turnera Sverige runt i ett tält inför betalande publik. Backis hade varit skäggiga damen. Sjukt tänker ni, men det är som han konstaterade igår. "Man ska inte vara helt hundra". Skönt att han lever som han lär, den krabaten. Det blev ingen turné utan bara en promenix till Combi där ryktet om bartömning räckte för att locka våra strupar dit. Drinkarna försvann med mystisk finess ner i magen och ut i blodet på oss. Vi var på gång! Backis klurade ut att det var billigare om han köpte två fyror istället för en sexa. Så han hade inte händerna lediga på en god stund. Det hade istället jag som delade ut en stor mängd handslag med min gode vän Kappo. Inte visste jag att han gillade Catania så mycket? Nåväl, efter att vakten markerat gränsen för mig och Klas så försvann jag till Kockar medan Klas gick hem.

På Kockar var det trevligt, bortsett den otroliga törst som man besvärades med. Jag hittade ännu en kväll fram till Emma för att få prata av mig lite, fantastiskt. Jag hittade även Elisa som jag lyckades elda upp på bra humör (Sorry!) eftersom att hon påstod att jag inte kunde göra det. Det är ju för fan det enda jag kan. Under tiden utförde Leif någon form av terrorattentat mot stället. Black Jack-området fick evakueras och mer därtill. Kappo hade jag inte lyckats hitta på hela kvällen då han var upptagen med att på ett diskret sätt försöka få kontakt med en bekant. Därför blev jag glad när han smashade till mig och tog med mig på toaletten. Lika nöjd blev inte främlingen bakom oss.

- Fan vad din kuk luktar surt!, sa den goe Göteborgaren till Kappo.
- Den blir glad när den ser mig, sa jag då för att försvara min vän.

Bakom stod Svensson med en handväska och skrattade. Göteborgaren blev ingen ny vän.

Som ni förstår är kvällens skattkista enorm och jag känner att jag gräver mig vilse i alla läckerheter som inträffade. Kanske vore det lika bra att göra som Backis och se till att att man blir utburen till garderoben av den snygge bartendern. En sådan ridtur hade nog ingen cowboy tackat nej till.

Just det, tack för gammeldansken Leif. Den ska du få igen. Kanske när jag och Chricke har våran årliga Rödvin- och ostkväll?

Chricke: Kaptenen slog så jävla fel i mitt huvud!
Henke: Nej, den slog dig rätt i huvudet!

Gåsen anklagar Chricke för att ha mundiarré....

Gåsen väljer låt med motiveringen "den här är är bra!", tre sekunder senare hör man samma gås säga "byt för fan, det här låter ju som en jävla begravning."

Den framtida bloggstjärnan, gåsens flickvän Blondie, har just konstaterat att hon och Backis kom på något, det lär ju inte vara inom ämnet hjärnkirurgi direkt, med tanke på personerna som är inblandade. Handlade tydligen om soffan här hemma, så minns någon vad som hände när de två var här?

Hej alla tappra, tappade människor. Här kommer en liten smällkaramell när vi alla sitter och vakar in julen.

Henrik: Kaldis bjöd in mig till gruppen "Dont drink and drive"
Svensson: Fan va schysst!

Gåsens tips till alla bögar ute i cyberspace:

Vad är det för mening med att vara bög? Är man det så får man ju bara knulla röv. Om man istället har flickvän så får man knulla både röv och fitta. Jag är en clever kille.

Svensson har också ett tips på hur man sexar till julen lite. Hitta en tjej med stor lust för att utforska nya ting. Ha sex med henne, spruta henne i ögat, sparka henne på benet och skjut henne i huvudet. Då har du gjort den "Döda Piraten". Gåsen är med på två av tre låter han meddela.

God jul allesammans!

Tänkbart scenario: I ett rum finns det två soffor. Den ena är som en dröm, mjuk som en marshmallow och blå som en sommarhimmel. Den andra är är det inte. Den är en dyngspridare av negativ energi. I den första av sofforna sitter en herre av sällan skådat slag. Han har bröst välformade som Monalisas leende enligt Gåsens utsago. Den andre är en hjälte bland fiskmåsarna, en pajas bland clownerna. Avståndet mellan sofforna är som de sju haven uppradade längs varann. Inte ens Christian Olssons tre steg kan erbjuda honom en säker resa. Rummet präglas av en sällan skådad mystik, det och en lätt doft av rödbetssallad. Hur ska broar kunna byggas över denna avgrundsdjupa djungel kantad av ilska, strössel och tysk wienerkorv?

Jag hade kunnat vända mig till min läsarkrets för att få svar på frågor som dessa, frågor lika stora som livet i stort. Fast svaren hade inte blivit tillfredsställande alls. Det hade antagligen sett ut så här.

Backis:
Drick mera öl. Sedan pantar du ölen så får du pengar till att köpa en bro. Då slipper du bygga någon. Kanske kan du dricka öl istället när du sparar så mycket tid, nu när ingen bro behöver byggas? Utomlands har de billig öl.

Gåsen:
Jag vet precis! Jag har alltid de bästa råden. Jag vet precis vad som behövs. Jag om någon vet vad alla vill ha. Den stora frågan är istället vad jag vill ha? Vem är jag? Varför kallas jag gåsen? Jag vet bara att om ni inte släpper in varandra på livet så är det slut. Fast skyll ni på något sår på magen. Jag tänker inte hälla ut mer råd nu. Jag har chips så de räcker.

Svensson:
Es problemo es su avståndico del sträcko. Se naturlico comprendo senor es el chricko. Me llama el zapator del reyo. Estudiante es indanioes en el answeros du vill finno. El clasico!

En tappad generation. Mänskligheten går in i ett mörkt årtusende och verkar ha tappat sin ficklampa som skall leda oss fram i livet. Låt istället kaptenen leda dig. Du får det roligare då.

Den här helgen har gått i julens tecken. En vit historia kantad av rödbetssallad, köttbullar och vörtbröd. Lägenheten har blivit ett tillhåll, en lugn oas dit Kaptenens krafter inte når. Det hela har resulterat i en förkylning. Är det tacken för att man håller sig nykter? Den vetenskapliga rapporten om alkoholens skyddande funktion mot förkylningar och blyghet dyker nog upp på bloggen inom kort.

En snubbe som kan ha kul med alkohol är Backis. Han lät det inte byggas upp någon julstämning över huvudtaget. Han tog ölen till hjälp och tog sig ut i kungälvsnatten med Nauber som troget sällskap. Bloggen hade ingen utsänd på plats som kunde rapportera om händelserna. Så därför kan vi bara gissa, spekulera och kanske till och med ljuga om helgen. Dansade Backis? Gjorde han det bra? Var han rakad? Facit: ja, nej, nej.

För att riktigt uppnå den optimala julkänslan krävs det att man beger sig till Liseberg. Ett Mekka för tomteälskare, tomteskägg överallt! På denna plats fanns Gåsen och han var i ett rent lyckorus efteråt. Ett rus som inte hade skapats av elaka kaptener eller polacker, ett rus som inte övergav honom med en svår bakfylla som enda minne. Istället återvände han till sitt näste med över fyra kilo chips, x antal marabou och ett stort leende på  läpparna. Kaptenens grepp om Gåsen hade varit oerhört svagt denna helgen och det gör såklart den här bloggen ännu lite mer urvattnad. Det kan vi dock leva med, bara det inte händer alltför ofta.

Jag vet inte för vilken gång i ordningen som jag skriver här samtidigt som Svensson kollar på animal planet. Snart uppnår han en helt ny nivå av intelligens. Jag tror, och det här är från hjärtat, att med lite tur och lite mer intensivt studerande av djurens värld så kommer Svensson snart att med stolthet i rösten kunna konstatera att han är på en femårings nivå. Det kan han tacka animal planet för!

"Jag skrev att jag vann mot henne när vi fightades i helgen, nej fistade borde jag ha skrivit!"
Kanske du inte alls borde ha skrivit, Svensson?

Det här inlägget kommer att fyllas på efterhand. Antagligen på onsdag när Gåsen varit här.

Update: Gåsen kom aldrig. Här kommer Svensson.

Henrik: Sitter i varsin soffa och skriver till varann på facebook.
Svensson: Manligt.

Nu, en vecka senare har den sista röken lagt sig. Kvällen var en så intensiv historia att det har tagit en hel vecka att bearbeta, bara för att komma till den nivån att man kan bearbeta det ännu mer i text. Ni förstår att det var på en sådan nivå att om Jesus hade gått på vatten bredvid oss så hade det ändå varit oss folk hade lagt märke till! Så fantastiskt var det, så fruktansvärt extraordinärt.

Vi håller på gåshistorierna. Skriver jag dem längre ner så tvingas folk att läsa allt. Listigt som fan.

Varför det tog så lång tid för mig innan jag skrev om den här kvällen? Jo, det var som så att den här kvällen tog verkligen hjoosten ur mig. Det hjälpte inte att Danne bestämt påpekade att man inte fick bråka på toaletten, likförbannat kunde jag inte låta bli. Jag var tvungen att bli strypt. Dålig stil av mig. Det tog inte lång tid innan ryktena började florera på stan om min fighting-spirit, med ett skägg som Mellberg (alternativt ett tomteskägg) hade jag skrämt varenda en.

I en annan del av Kungälv stod Backis och luktade lök. Han gör sådant. Om det var det Chricke var förbannad på det vet jag faktiskt inte. Men han fick fick inte bara utlopp för sin ilska. Han lät släppa lös hela syndafloden.

När jag hade begett mig tillbaks till mina vänner passade jag på att glömma bankomatkortet på det andra stället. När läget såg som mörkast ut i baren så kom dock min gode vän till räddning. Med en vacker handledsrörelse räckte han sitt kort till den nya bartendern (som enligt Gåsen hade en imponerande baja). Stort tack till dig, Kompost-Kappo.

Efter det var det inget annat göra. Vi var tvungna att bege oss hem. Självklart hann jag sticka emellan med ett toaletbesök med Långeman, men efter det var det hemgång. Magnumen åkte än en gång fram, och den här gången kom den till användning. Gåsen lyckades med imponerande fingerfärdighet gå loss totalt på kassapparaten, fast ärligheten stoppade honom från att lämna stället med hamburgerbagarens stålar. Han nöjde sig med att avlägsna sig från stället med ett vackert flin.

Tror ni det var allt? Icke då. Det är ju Gåsen vi pratar om! När han fick sovplats hos oss ännu en gång trodde jag han skulle visa tacksamhet. Men nej, när jag äntligen kommer hem efter att ha smugit mig upp för trappuppgången med en högljudd Backis i släptåg så tar Gåsen tillfället i akt. Med en mördares precision gick han loss på mig och skallade min fot upprepade gånger.

En snubbe som hade en lugnare avrundning av kvällen var Danne. Han satt i lugn och ro och åt sin kebabrulle. I sin bil utanför huset!

Svensson träffade en kines också. Han hälsar.

Vi sitter på förfest nu, och jag sitter och bloggar. Hur kul kan den förfesten vara? Det är ju det jag ska berätta! Vi laddar upp för en kväll som kommer spränga alla gränser, den kommer gå till historien som kvällen då mänskligheten tog ytterligare ett steg. Bakåt. Ikväll ska gåsdansen bli officiell. Det betyder att djuret kommer vara i centrum på dansgolvet. Runtomkring kommer skäggiga killar sitta och dricka öl. Det är där Backis kommer ragga ikväll.

Igår var Fredde pruttfull. Idag har han ångest. Det är därför han samlat alla sina vänner här för att pigga upp. Och spriten är här för att pigga upp ännu mer. Svinfulla kommer vi bli (Ordvits: Pigg = Svin). Nu är det dags att höja nivån och då får vi föra in ett citat på bloggen. Det är inte citatmaskinen Svensson som får äran den här gången utan lotten faller på Chricke.

Gåsen: Jag hörde att någon frågat Silvstedt om hon ville ha sex med Svennis och hon hade svarat "inte utseendemässigt men jag har hört att han är bra i sängen."
Chricke: Så säger dom om mig också!

Medan jag skrev det så byttes musiken ut. Numer är det en gammal slagdänga som spelas och Backis smäller ihop en schysst text till det. Jag tror att hans version skulle kunna slå utomlands.

Det är inte bara vi som är ute ikväll. Folk kommer slåss för att få utrymme vid baren och spriten kommer flöda som aldrig förr. Gåsen kommer kasta in drink efter drink. Det kommer finnas samlarmärken för allas smak ute på dansgolvet. Gucci till exempel. Dom som inte är oss är inte vi. Det vet Backlund om och det är med dom förutsättningarna som han tar sin öl i handen och låter världen få spela sitt skådespel för honom. Han trivs med det, han har ju sin öl. Gåsen tar sin bästa vän i hand ikväll, han också. Kaptenen är här och det gör Gåsen på ett glatt humör. Det är inte Red Bull som ger Gåsen sina vingar.

Än så länge är det bara vi här, på förfesten alltså. Vi ägnar kvällen åt att böja bananer och förtära vass dryck. Imorgon kommer den här bloggen att fyllas av bravader, det är den stämningen som är i luften. Den stämningen, och en lätt doft av manlighet. Rummet fylls också av Backis närvaro, han sprider visdomsord som gödsel. Om Backis var en riddare så skulle han ha en utomlans. Men han är ingen riddare, han är utomlands.


"BK Häcken. Bröst, Kuk, Häcken."
Gåsen

Nu låter vi förfesten löpa vidare så får vi se vart det här tar vägen. Varenda brevlåda, busstation och buddhist kan känna sig osäker. Vi kommer festa som om det vore 2012. Och vi gör det med stil!

Vi såg ett får på tvn idag. Svensson hade en rolig histora att dra i samma skede. Han sa att han lät som ett får när han kom. Johan skrattade. Sedan ljög Svensson för Buskis om hans pappa. Han sa att hans pappa tycker Svensson är rolig. Men det är han inte. Johan blev inte arg, han började istället berätta om när de skrev sms från varandras mobiler. Det var rätt kul. Folk vrider sig av skratt i sofforna. Man hör någon fråga varför de har så roligt. Johan kliar sig på skinkan. Tystnaden la sig över rummet men plötsligt tog Nauber över och pratade om Johans utseende. En otäck historia. Något om får.

 

Johan slänger av sig skärpet. De andra har svårt att fokusera på tvn. Än värre blir det när Johan säger att det är varmt i rummet. Var det därför han tog av sig skärpet. Hjälpte det? Jag önskar att jag inte var en tyst övervakande, allsmäktig gud. Då hade jag frågat om det hjälpte. Istället får jag sitta och bli kallad BlondinHenke av Hannes. Jag gillar det. Blondiner alltså. Realtidsbloggande är fantastiskt dessutom.

 

Övertalningskampanjerna om att jag ska ta plats i Hålta fortsätter. Jag känner suget. Fast som den grusallergiker jag är så ser jag svårigheterna. Vi får se. Johan avbryter mina funderingar genom att kalla Svensson bög. Jag funderar på att bryta in och försvara min pojkvän, fast vi inte är ihop, men jag avstår. Backis fortsätter mumla. Han talar inte ur skägget.

 

”Vilken klass går el matchen på?”, ”Här kommer ett Lass Diarré”. Två citat från Buskis. ”Tråkigare än en uppsats”, som Svensson uttryckte det. Buskis har lovat Nauber sex ikväll men om det blir så får vi inte veta. En nackdel med realtidsbloggande. En fördel är att jag är så upptagen med att lyssna att jag slipper riskera att säga dumma grejer.

 

Vi får höra en historia om hur Svensson nästan dödade Naubers fågel genom att spruta massa parfym på den. Den fick då ställas i karantän i deras förråd och överlevde tills hans mor råkade släppa ut fågeln genom fönstret. Fast Backis tror att fågeln lever fortfarande, trots att 15 vintrar har passerat. Fågeln hette Bella, a pretty bird. Nauber blir fylleförklarad av sällskapet. Freddy är grön.

 

När Bella flög ut genom fönstret var Nauber ute och ropade efter den men fann den aldrig. Fast nu ändrade han historien och sa att en stor kungsörn dödade. Men han tror den var lycklig uppe i himlen. Backis tror den dog uppe i himlen. Ny version. En skogshuggare sågade ihjäl den. Johan får gå hem nu. Äntligen. Fast han verkar stanna.

 

Nauber frågar hur många veckor det har gått. Puckad fråga. Nu pratar han om en sexig version av Robinson. En sexig version av en skäggig, undernärd gubbe som har en bästis som heter Fredag. Låter ganska sexigt från scratch.

 

Svensson lämnar sällskapet för Facebook. Okänsligt. Jag ger mig härmed. Nu vet ni hur snacket går hos oss. Därmed kommer ni aldrig vilja komma hit. Det tycker jag är tråkigt. Hej då.