bigcitylifeinkungalv

Lördagen var ett korståg. Det var absolut inget fel på inställningen, tvärtom! Partyt var så totalt, det hände så mycket att hjärnan sa nej, här får det vara nog. Jag tänker inte komma ihåg något mer. Samma syndrom drabbade Svensson. Han undrar inte varför han gjorde som han gjorde, han undrar, kort och gott, vad fan han gjorde egentligen? Inte ens minnesluckorna finns kvar i hans huvud, där är lika tomt som vanligt. Det ryktas om allmänt hets, kastade glasögon och magdans. Nu väntar jag mest bara på att det ska bekräftas. Boven i dramat är helt klart Långeman som bjöd Svensson/Eggface på en grogg som var så stark att den på egen hand simmade ner i magen på honom. Vad som hände sedan är en gåta men han fanns att hitta i sin säng liggandes åt fel håll när jag och Gåsen återvände hemåt.

Jag var förstås inte sämre. Det är jag aldrig, sämre är ett negativt ord och därför inget för mig. Än en gång så fick min säng stå tom, jag sov snällt i gästrummet med Gåsen och vaknade upp med en nacke som tydligt markerade sin närvaro. Funderar inte ens på varför jag sov där, det var trots allt rätt väntat med tanke på hur det brukar gå.

Förfesten var belägen i Rollsbo. En småbarnsidyll med tulpanrabatter och EU-anpassade lekplatser lite överallt. Nej, vem försöker jag lura egentligen. Rollsbo har inga lekplatser, det är grå, tysk industri och hög musik. En parad av groggar på bordet och inte en granne att störa på flera hundra meters håll. Det skulle kunna vara ett paradis, men det vågar jag inte skriva. Ung hade öppnat dörrarna och folket hittade dit, det var så det gick det till. Därifrån kom vi också.

Jag känner att jag berättar allt annat än kronologiskt. Det är för att ge er en tung portion av förvirran, det passar nämligen lördagen förbaskat bra. Att Gåsen minns bäst kan bara beskrivas som en enda stor skandal. Kanske var han ur form, eller så var alla andra bara extremt formtoppade. Att Backis dansade är illa, att jag dansade är katastrof. När jag vet att jag har dansat vet jag att jag i samma stund inte kan räkna bort någonting. Jag kan ha gjort allt i lördags, ingenting är längre omöjligt. Det känns otryggt.

Krogbesöket var inte bara förknippat med nöje, det utvecklades närmast till ett affärsmöte. Lisa, kvinnan med det fantastiska kontaktnätet, presenterade mig för bloggens kassörska (bara kontraket som ska skrivas under), och det här är bara ett par dagens outfit-inlägg ifrån att bli en mångmiljardindustri. Då känns det väldigt bra att ha någon som kan hålla koll på utgifterna.

Chricke var också på plats. Mestadels för att dämpa sitt sötsug. Käkade godis mest hela tiden, och var allmänt dansant. Backis hade också markerat revir på dansgolvet, kanske tyckte han att det fick räcka med en cool kille där för när jag närmade mig så hoppade han på mig helt oprovocerat. Det ryktas om stort slagsmål men varken jag eller Backis kan bekräfta. "Jag tror vi blev arga på varandra ett tag", som Backis så fint förklarade via telefon dagen efter. Skönt att vi inte är några långsinta herrar.

Brukar ibland skriva ner grejer i mobilen som jag tycker att jag måste komma ihåg till nästa blogginlägg. Upptäckte till min stora fasa att någon utnyttjat detta denna helg. "Lisa är snygg :)" stod det där, jag tror jag vet vem som är skyldig. Nåja, det hamnade ju här till slut så kuppen får nog ses som lyckad trots allt.

Röken har lagt sig, Kungälv andas ut efter att ännu en helg har sprungit förbi med klumpiga steg. Nästa nedräkning har redan börjat.