Relativa rebusar får Eggface att slå tre flugor i en smäll
23 januari. Lördag. Jag vaknar upp på golvet bredvid min säng och börjar förstå att fredagen var nog smått fantastisk. Efter att ha klättrat upp i min säng och tagit tag i sovandet igen så kommer Svensson rasande in i rummet och ber mig stänga av mitt alarm. Gå och lägg dig, svarar jag varpå han påpekar att han ska göra det så fort jag stängt av min mobil. Jag ilsknar till och upprepar budskapet, gå och lägg dig och håll käften! Med en ilska som ett bi avlägsnar sig min sambo från rummet och gick till tvn för att finna tröst. Efter ungefär tjugosju avsnitt Oprah så vaknar jag och och krävs på en förklaring till mitt elaka beteende. Dessvärre lyckades inte min hjärna registrera grälet så jag kunde bara rycka på axlarna. Det var så lördagen trummade igång.
Gåsen, mannen som inte tror på teorin att man ska ha alla indianer i kanoten, valde att utebliva från helgens aktiviteter, ett synnerligen ledsamt beslut som fick oss alla dö en liten smula. Jag hade haft mitt roliga under fredagen och valde att ta en mer passiv roll under lördagen, från att vara centrum av universum till en mer blygsam position. Svensson skulle dock bege sig ut för första gången på länge och det var glädjande. Till sin hjälp hade han ett digert gäng bestående av Kappo, Chricke, Backis, Mikey, Sandra och Lisa. Vi hamnde på Combi där det var en blandning av rockkväll och tolvårskalas. Någon funderade kring rådande medelålder i lokalen medan andra satte sig och lyssnade på fantastisk musik. Efter ett antal pust och stön begav vi oss till Kockar.
På kockar mötte vi Jennifer som hade färgat håret mörkt. Vad Chricke tyckte om det? Vi tar det ordagrant.
"Jag färgade också håret mörkt en gång men det blev inte så illa". Ärlighet var fel stratergi där, och bortförklaringarna kändes överflödiga. Svensson försökte imponera på mig genom att på kort tid dra i sig två shot och en grogg för att 30 sekunder senare göra nästa beställning, motiveringen? Han behövde något att suga på. Den känslan känner vi alla igen, eller? Backis hamnade på Malt och försvann därför utanför bloggens radar. Jag hamnade bredvid Elisa och lyckades nog faktiskt den här gången med att hålla henne på gott humör. Sedan var det dags för hemgång och Svensson lyckades lura iväg Kappo så att vi fick vara för oss själva. Sedan bjöds det i tur och ordning på längdhopp, höjdhopp och även ett hundrameterslopp. Svensson såg en potentiell tävling överallt. Hundrametersloppet blev dock ingen succé då Svensson föll. Vi kom åtminstone hem till slut och satte oss i köket och småpratade lite. Ett skönt avslut på en gedigen kväll.
Flumsöndagsdialog:
Svensson: Henke, du har fan inte samma definitioner på någonting!
Kappo: Svensson, kan du verkligen förklara vad definitioner betyder?
Svensson: D.. ska.. jag.. ska jag det?
Gåsen, mannen som inte tror på teorin att man ska ha alla indianer i kanoten, valde att utebliva från helgens aktiviteter, ett synnerligen ledsamt beslut som fick oss alla dö en liten smula. Jag hade haft mitt roliga under fredagen och valde att ta en mer passiv roll under lördagen, från att vara centrum av universum till en mer blygsam position. Svensson skulle dock bege sig ut för första gången på länge och det var glädjande. Till sin hjälp hade han ett digert gäng bestående av Kappo, Chricke, Backis, Mikey, Sandra och Lisa. Vi hamnde på Combi där det var en blandning av rockkväll och tolvårskalas. Någon funderade kring rådande medelålder i lokalen medan andra satte sig och lyssnade på fantastisk musik. Efter ett antal pust och stön begav vi oss till Kockar.
På kockar mötte vi Jennifer som hade färgat håret mörkt. Vad Chricke tyckte om det? Vi tar det ordagrant.
"Jag färgade också håret mörkt en gång men det blev inte så illa". Ärlighet var fel stratergi där, och bortförklaringarna kändes överflödiga. Svensson försökte imponera på mig genom att på kort tid dra i sig två shot och en grogg för att 30 sekunder senare göra nästa beställning, motiveringen? Han behövde något att suga på. Den känslan känner vi alla igen, eller? Backis hamnade på Malt och försvann därför utanför bloggens radar. Jag hamnade bredvid Elisa och lyckades nog faktiskt den här gången med att hålla henne på gott humör. Sedan var det dags för hemgång och Svensson lyckades lura iväg Kappo så att vi fick vara för oss själva. Sedan bjöds det i tur och ordning på längdhopp, höjdhopp och även ett hundrameterslopp. Svensson såg en potentiell tävling överallt. Hundrametersloppet blev dock ingen succé då Svensson föll. Vi kom åtminstone hem till slut och satte oss i köket och småpratade lite. Ett skönt avslut på en gedigen kväll.
Flumsöndagsdialog:
Svensson: Henke, du har fan inte samma definitioner på någonting!
Kappo: Svensson, kan du verkligen förklara vad definitioner betyder?
Svensson: D.. ska.. jag.. ska jag det?
Kommentarer
Trackback
