När världens alla murar föll
Det finns två tidpunkter som alltid kommer vara centrala när vi människor summerar våran historia. Två händelser som står som två stolta flaggor på våran oerhörda jord. Ibland händer så otroliga saker att när världen vaknar upp dagen efter så gör den det med helt andra ögon. Världen är inte längre sig lik, saker som tidigare var självklara känns passé, saker som tidigare var omöjliga är numer inom räckhåll. Vänster blir höger som blir till vänster. Ingen fattar något fast man precis har fattat allt. När alla himlens stjärnor står på rad så händer det. Vilka de två händelserna är? Jesu födelse och kvällen då Gåsen föll. Det är dessa två tidpunkter som fått mänskligheten att ta ett kliv åt sidan, att överge den tidigare så självklara stigen för att finna ny spännande mark att utforska.
Dagen började så som vanliga dagar inte gör. Jag vaknade upp nyklippt med en frisyr som inte ens Djibril Cissé hade frågat efter. Snaggad med sax är en syn som skall hållas hemlig. Efter att den gode Gåsen rättat till min frisyr började glödlamporna tändas över våra huvuden. När ljuset hade lagt sig var Svensson, Gåsen och Otter nyrakade om huvudet. En fantasiskt syn. En kamratligt utsträckt hand åt mitt håll. Jag tog den, och bjöd upp till dans. Sedan låg jag mest bakfull hela dagen medan rörelsen i lägenheten tog vid. Öl serverades fram men jag var chaufför. Jag var ett vakande öga över all världens idioti, och den var samlad på ett och samma ställe. Det var fantastiskt. Förfesten skulle vara hos den hemvändande Karl, var han bodde? I Sega enligt Gåsen, i Tega enligt oss andra. Volvon rullade iväg mot mina gamla hemtrakter och vi hade alla förväntningar på kvällen. Dock anade vi inte att dessa skulle sprängas så fullständigt att smällen inte lagt sig än. Vi var alla på väg mot våran livs bal, om än helt omedvetna om det. Det här skulle inte bli en dans på slottet. Det skulle bli kvällen då slottet far som en raket över den färgglada himlen, nedanför stod mänskligheten och tittade häpet på.
När vi anlände så var det till en full värd. Han var faktiskt fullare än vad som rekommenderas av finska socialstyrelsen, och då är det minst sagt jävligt illa. Han kompenserade dock det genom att bjuda på pizza som gjorde susen för mig då mitt sinne fortfarande präglades av en svår bakfylla. Det verkade som om resten av sällskapet också var lite tagna av stundens allvar. Alkoholen rann inte med sitt naturliga flöde och tvivel började resas som tältpinnar genom hela rummet. På stereon spelades Motörhead på för hög volym och frågetecknen präglade kvällens utsikter. Då klev han fram, mannen som kan rädda en hel kväll. Kaptenen! En glad figur som vet med vilket grepp man vänder uppochner på rådande omständigheter, hur man får en kväll att gå från normal till extraordinär. Vem kaptenen tog grepp om? Gåsen. Mannen som får Dileva att verka normal i jämförelse. Han försvann med allt snabbare takt bort från all vett och sans och började predika om allt. Han förklarade på ett övertygande vis, hur han genom att ha haft ett förhållande i flera år förstått precis hur kvinnor fungerar. Han visste precis vad kvinnor ville ha, när de ville ha det och hur de ville ha det! Han visste det som alla världens män spenderat många år med att försöka lista ut. Jesusliknelsen kan här inte undvikas, när Gåsen är i närheten är vi alla lärjungar. Svensson är hans Judas.
Efter att Karl avbrytit sitt festande för att inspektera avloppen ännu en gång så började promillehalten sakta uppnå okontrollerade former, en nykter mans dröm att noga få betrakta snedstegen runtomkring, se bragderna dugga tätt. Jag hamnade hos Otter, Elin, Olof och Arnold och samtalade i lugn ton om världsliga ting. Så plötsligt hände något. Det var ett sådant ögonblick när världen stannade upp. Min blick mötte Svenssons och vi sa i mun på varandra "nu börjar det!". Vi hade båda hört kaptenen tala ur Gåsen och jag lämnade sakta mitt dåvarande sällskap för att smita ner i närheten av min frälsare. Svensson gjorde mig sällskap. Gåsen hittade en Burger King-krona väl värd en härskare. Han tog på sig den och agerade som den konung han nu var. Avslöjade sin nya frisyr för flickvännen men behöll kronan på när bildbevisen redovisades. Alltmedan jag diskuterade konsertdatum från förr. Kvällen tog sig!
Så var det då dags att lämna förfesten. Det brukar innebära att fyllan varvas ner och en lätt dos trötthet sprider sig som maskrosens frö över själens stigar. Det är här Kappo gör entré, med en lätt knuff så tar han tillfälligt över Gåsens plats i centrum. Gåsens språng ur rampljuset resulterade i en blå tumme och ett hetsigt humör. Med ett säkerhetsavstånd på ungefär tio centimeter vrålade han Shotgun! i mitt ansikte. Klart Gåsen skall sitta fram. Om inte fullast ska köra så ska han åtminstone ha framsätet. Där bak fick Svensson och Kappo ta plats. Otter var förpassad till Elins bil, kanske ett hårt straff enligt vissa men så fick det bli. Jag hann inte ens backa ut från parkeringen innan kartläsaren började komma med invändningar. "Ska vi backa hela vägen till Kungälv eller?", inte fanns det något humoristiskt i den tonen heller, frågan var allvarligt ställd och jag fattade vinken, rattade om och befann mig snart på rak kurs mot Kungälvs nattliv. En oas av sprit, fest och glad musik dit vi samlas som kameler helg efter helg.
Lars Winnerbäck spelade på stereon. Låten med titeln Faller är efter denna kvällen soundtracket på våra liv. Liv som tack vare sitt soundtrack är rikare än någonsin. Gåsen satt fram och sjung (skrek) med, han gjorde det med en sådan inlevelse att Lasse Berghagen skulle blekna i jämförelse. Enda plumpen i protokollet var den gången han sjöng fel, fast då var han man nog att snabbt erkänna sitt fel för mig. Vi andra skrattade, vi förstod inte att det vi observerade inte var underhållning, det var undervisning. Jag körde jämsides med bilar som inte ville köra jämsides längre, kanske var det mannen som hängde ut genom rutan och vinkade som fick dem att trycka på gasen och försvinna från händelsernas centrum? Efter att med ett minst sagt unikt ljud skrämt flickor med cyklar så var vi trots allt framme vid vårat mål. Vi hamnade på Kockar och Gåsen hamnade vid baren. Kaptenen? Den hamnade i hans glas och fyllde honom med nyvunnen kraft. Han var på gång! Han var farlig! Han vinglade likt kaptenens segel där han gick över golvet med bestämd blick. Alla andra framstod som konfirmander. Efter att ha fångat en hand på Combi och sedan återvänt till Kockar så kände jag att jag hade sett tillräckligt. Jag begav mig hemåt i natten och somnade vackert in. Här tar sagan inte slut.
Att väckas ur sin välbehövda skönhetssömn av att ha Gåsen liggandes på en är inte en skrämmande upplevelse. Det är en vänskaplig gest som även en sömndrucken man accepterar alla gånger. Att Gåsen sedan på något sätt hittar tillbaks till hallgolvet för att där på golvet hitta på en ny simteknk (Jesusjämförelse: Jesus gick på vatten, Gåsen lärde oss simma på ett nytt sätt) samtidigt som han bad mig om pengar. Lapplisan hade varit och tittat in Skodan medan vi var ute och skrev historia. Därför behövdes nu finansiär hjälp från utomstående och jag fick äran. Svensson tog promenaden till automaten och lade med stabil hand på pengar som skulle räcka långt in på nästa kväll. Under tiden knöt jag av Gåsens skor, tacksamheten visste inga gränser. Jag fick en komplimang som än idag får mitt hjärta att smälta ihop till en liten hundvalp. "Henke.. (konstpaus, precis som Jesus hade gjort) ..Grymma tuttar!". Jag sög åt mig av de fina orden medan jag ryckte av hans skor. Vi gick alla och la oss för att upprepade gånger vakna igen då alla inte hade fått riktigt nog. Till slut fick John Blund tag i sällskapet och en kväll var över, om än aldrig nånsin förbi oss. Den kommer ständigt återkomma i våra sinnen, och vi kommer med ett leende låta det hända. Varje gång.
Jesus blev korsfäst, Gåsen fick en blå tumme, ny frisyr, p-böter och borttappat bankomatkort. Vår värld behandlar aldrig våra frälsare på det viset som de borde bli behandlade. Låt oss hoppas att nästa gång en frälsare vandrar på våra gator, då ska vi likt det slitna uttrycket, tredje gången gillt, låta honom oskadd få sprida mirakel över våra liv. Det är min dröm i alla fall.
Dagen började så som vanliga dagar inte gör. Jag vaknade upp nyklippt med en frisyr som inte ens Djibril Cissé hade frågat efter. Snaggad med sax är en syn som skall hållas hemlig. Efter att den gode Gåsen rättat till min frisyr började glödlamporna tändas över våra huvuden. När ljuset hade lagt sig var Svensson, Gåsen och Otter nyrakade om huvudet. En fantasiskt syn. En kamratligt utsträckt hand åt mitt håll. Jag tog den, och bjöd upp till dans. Sedan låg jag mest bakfull hela dagen medan rörelsen i lägenheten tog vid. Öl serverades fram men jag var chaufför. Jag var ett vakande öga över all världens idioti, och den var samlad på ett och samma ställe. Det var fantastiskt. Förfesten skulle vara hos den hemvändande Karl, var han bodde? I Sega enligt Gåsen, i Tega enligt oss andra. Volvon rullade iväg mot mina gamla hemtrakter och vi hade alla förväntningar på kvällen. Dock anade vi inte att dessa skulle sprängas så fullständigt att smällen inte lagt sig än. Vi var alla på väg mot våran livs bal, om än helt omedvetna om det. Det här skulle inte bli en dans på slottet. Det skulle bli kvällen då slottet far som en raket över den färgglada himlen, nedanför stod mänskligheten och tittade häpet på.
När vi anlände så var det till en full värd. Han var faktiskt fullare än vad som rekommenderas av finska socialstyrelsen, och då är det minst sagt jävligt illa. Han kompenserade dock det genom att bjuda på pizza som gjorde susen för mig då mitt sinne fortfarande präglades av en svår bakfylla. Det verkade som om resten av sällskapet också var lite tagna av stundens allvar. Alkoholen rann inte med sitt naturliga flöde och tvivel började resas som tältpinnar genom hela rummet. På stereon spelades Motörhead på för hög volym och frågetecknen präglade kvällens utsikter. Då klev han fram, mannen som kan rädda en hel kväll. Kaptenen! En glad figur som vet med vilket grepp man vänder uppochner på rådande omständigheter, hur man får en kväll att gå från normal till extraordinär. Vem kaptenen tog grepp om? Gåsen. Mannen som får Dileva att verka normal i jämförelse. Han försvann med allt snabbare takt bort från all vett och sans och började predika om allt. Han förklarade på ett övertygande vis, hur han genom att ha haft ett förhållande i flera år förstått precis hur kvinnor fungerar. Han visste precis vad kvinnor ville ha, när de ville ha det och hur de ville ha det! Han visste det som alla världens män spenderat många år med att försöka lista ut. Jesusliknelsen kan här inte undvikas, när Gåsen är i närheten är vi alla lärjungar. Svensson är hans Judas.
Efter att Karl avbrytit sitt festande för att inspektera avloppen ännu en gång så började promillehalten sakta uppnå okontrollerade former, en nykter mans dröm att noga få betrakta snedstegen runtomkring, se bragderna dugga tätt. Jag hamnade hos Otter, Elin, Olof och Arnold och samtalade i lugn ton om världsliga ting. Så plötsligt hände något. Det var ett sådant ögonblick när världen stannade upp. Min blick mötte Svenssons och vi sa i mun på varandra "nu börjar det!". Vi hade båda hört kaptenen tala ur Gåsen och jag lämnade sakta mitt dåvarande sällskap för att smita ner i närheten av min frälsare. Svensson gjorde mig sällskap. Gåsen hittade en Burger King-krona väl värd en härskare. Han tog på sig den och agerade som den konung han nu var. Avslöjade sin nya frisyr för flickvännen men behöll kronan på när bildbevisen redovisades. Alltmedan jag diskuterade konsertdatum från förr. Kvällen tog sig!
Så var det då dags att lämna förfesten. Det brukar innebära att fyllan varvas ner och en lätt dos trötthet sprider sig som maskrosens frö över själens stigar. Det är här Kappo gör entré, med en lätt knuff så tar han tillfälligt över Gåsens plats i centrum. Gåsens språng ur rampljuset resulterade i en blå tumme och ett hetsigt humör. Med ett säkerhetsavstånd på ungefär tio centimeter vrålade han Shotgun! i mitt ansikte. Klart Gåsen skall sitta fram. Om inte fullast ska köra så ska han åtminstone ha framsätet. Där bak fick Svensson och Kappo ta plats. Otter var förpassad till Elins bil, kanske ett hårt straff enligt vissa men så fick det bli. Jag hann inte ens backa ut från parkeringen innan kartläsaren började komma med invändningar. "Ska vi backa hela vägen till Kungälv eller?", inte fanns det något humoristiskt i den tonen heller, frågan var allvarligt ställd och jag fattade vinken, rattade om och befann mig snart på rak kurs mot Kungälvs nattliv. En oas av sprit, fest och glad musik dit vi samlas som kameler helg efter helg.
Lars Winnerbäck spelade på stereon. Låten med titeln Faller är efter denna kvällen soundtracket på våra liv. Liv som tack vare sitt soundtrack är rikare än någonsin. Gåsen satt fram och sjung (skrek) med, han gjorde det med en sådan inlevelse att Lasse Berghagen skulle blekna i jämförelse. Enda plumpen i protokollet var den gången han sjöng fel, fast då var han man nog att snabbt erkänna sitt fel för mig. Vi andra skrattade, vi förstod inte att det vi observerade inte var underhållning, det var undervisning. Jag körde jämsides med bilar som inte ville köra jämsides längre, kanske var det mannen som hängde ut genom rutan och vinkade som fick dem att trycka på gasen och försvinna från händelsernas centrum? Efter att med ett minst sagt unikt ljud skrämt flickor med cyklar så var vi trots allt framme vid vårat mål. Vi hamnade på Kockar och Gåsen hamnade vid baren. Kaptenen? Den hamnade i hans glas och fyllde honom med nyvunnen kraft. Han var på gång! Han var farlig! Han vinglade likt kaptenens segel där han gick över golvet med bestämd blick. Alla andra framstod som konfirmander. Efter att ha fångat en hand på Combi och sedan återvänt till Kockar så kände jag att jag hade sett tillräckligt. Jag begav mig hemåt i natten och somnade vackert in. Här tar sagan inte slut.
Att väckas ur sin välbehövda skönhetssömn av att ha Gåsen liggandes på en är inte en skrämmande upplevelse. Det är en vänskaplig gest som även en sömndrucken man accepterar alla gånger. Att Gåsen sedan på något sätt hittar tillbaks till hallgolvet för att där på golvet hitta på en ny simteknk (Jesusjämförelse: Jesus gick på vatten, Gåsen lärde oss simma på ett nytt sätt) samtidigt som han bad mig om pengar. Lapplisan hade varit och tittat in Skodan medan vi var ute och skrev historia. Därför behövdes nu finansiär hjälp från utomstående och jag fick äran. Svensson tog promenaden till automaten och lade med stabil hand på pengar som skulle räcka långt in på nästa kväll. Under tiden knöt jag av Gåsens skor, tacksamheten visste inga gränser. Jag fick en komplimang som än idag får mitt hjärta att smälta ihop till en liten hundvalp. "Henke.. (konstpaus, precis som Jesus hade gjort) ..Grymma tuttar!". Jag sög åt mig av de fina orden medan jag ryckte av hans skor. Vi gick alla och la oss för att upprepade gånger vakna igen då alla inte hade fått riktigt nog. Till slut fick John Blund tag i sällskapet och en kväll var över, om än aldrig nånsin förbi oss. Den kommer ständigt återkomma i våra sinnen, och vi kommer med ett leende låta det hända. Varje gång.
Jesus blev korsfäst, Gåsen fick en blå tumme, ny frisyr, p-böter och borttappat bankomatkort. Vår värld behandlar aldrig våra frälsare på det viset som de borde bli behandlade. Låt oss hoppas att nästa gång en frälsare vandrar på våra gator, då ska vi likt det slitna uttrycket, tredje gången gillt, låta honom oskadd få sprida mirakel över våra liv. Det är min dröm i alla fall.
Kommentarer
Trackback
