bigcitylifeinkungalv

Den här bloggen är lika uppskattad som en kall öl i en varm miljö hos många, men inte hos alla. I den perfekta världen hade alla tyckt att det var här man skulle titta förbi för att få inspiration för en ny, tuff vecka i sitt liv. Det var här man skulle finna den där sista kicken syre som skulle få en att flyga högt och långt för att landa lagom till nästa besök. Så är det inte. Jag får mer klagobrev än vad jultomten får önskelistor. Det är inte heller oskyldiga små barn som ligger bakom breven, nej det här handlar om den rysliga ungdomen. Det är de som hör av sig och låter högst och mest, förkunnar att det som står här inte är sant. Säger att för varje ord jag skriver så dör en ko. Jag trodde att det var som så att för varje ord jag skrev så drack Backis en öl. Så fel man kan ha.

Mannen som står bakom en stor mängd av breven är en lokalkändis som oftast syns till i närheten av en bar på lördagkvällarna. Han känns lättast igen på sina knäen då det är på den höjden du först ser honom. Han är nämligen så lång att om han bara hade haft mitt temperament så hade han skallat Gud för längesen. Svävandes bland molnen med sin flickvän Lisa-Marie ständigt närvarande. Till henne är han full av beundran och de träffas så gott som varje helg. Att han gillar henne är alldeles uppenbart då han alltid blir lika knäsvag i hennes sällskap. Knyt den svenska flaggan runt hans huvud och folk hade trott att det blåste full storm i området. Det svajar bra, det svänger som en tysk orkester där han går.

Här har ni mannen som låter meddela att han är sned på mig. Något som också tydligt syns på bilden.