bigcitylifeinkungalv

Nu, en vecka senare har den sista röken lagt sig. Kvällen var en så intensiv historia att det har tagit en hel vecka att bearbeta, bara för att komma till den nivån att man kan bearbeta det ännu mer i text. Ni förstår att det var på en sådan nivå att om Jesus hade gått på vatten bredvid oss så hade det ändå varit oss folk hade lagt märke till! Så fantastiskt var det, så fruktansvärt extraordinärt.

Vi håller på gåshistorierna. Skriver jag dem längre ner så tvingas folk att läsa allt. Listigt som fan.

Varför det tog så lång tid för mig innan jag skrev om den här kvällen? Jo, det var som så att den här kvällen tog verkligen hjoosten ur mig. Det hjälpte inte att Danne bestämt påpekade att man inte fick bråka på toaletten, likförbannat kunde jag inte låta bli. Jag var tvungen att bli strypt. Dålig stil av mig. Det tog inte lång tid innan ryktena började florera på stan om min fighting-spirit, med ett skägg som Mellberg (alternativt ett tomteskägg) hade jag skrämt varenda en.

I en annan del av Kungälv stod Backis och luktade lök. Han gör sådant. Om det var det Chricke var förbannad på det vet jag faktiskt inte. Men han fick fick inte bara utlopp för sin ilska. Han lät släppa lös hela syndafloden.

När jag hade begett mig tillbaks till mina vänner passade jag på att glömma bankomatkortet på det andra stället. När läget såg som mörkast ut i baren så kom dock min gode vän till räddning. Med en vacker handledsrörelse räckte han sitt kort till den nya bartendern (som enligt Gåsen hade en imponerande baja). Stort tack till dig, Kompost-Kappo.

Efter det var det inget annat göra. Vi var tvungna att bege oss hem. Självklart hann jag sticka emellan med ett toaletbesök med Långeman, men efter det var det hemgång. Magnumen åkte än en gång fram, och den här gången kom den till användning. Gåsen lyckades med imponerande fingerfärdighet gå loss totalt på kassapparaten, fast ärligheten stoppade honom från att lämna stället med hamburgerbagarens stålar. Han nöjde sig med att avlägsna sig från stället med ett vackert flin.

Tror ni det var allt? Icke då. Det är ju Gåsen vi pratar om! När han fick sovplats hos oss ännu en gång trodde jag han skulle visa tacksamhet. Men nej, när jag äntligen kommer hem efter att ha smugit mig upp för trappuppgången med en högljudd Backis i släptåg så tar Gåsen tillfället i akt. Med en mördares precision gick han loss på mig och skallade min fot upprepade gånger.

En snubbe som hade en lugnare avrundning av kvällen var Danne. Han satt i lugn och ro och åt sin kebabrulle. I sin bil utanför huset!

Svensson träffade en kines också. Han hälsar.