Inga äss i rockärmen, men väl en Gås
En inplanerad oas förvandlades till ett regelrätt party. Gåsen visade prov på en god övertalningsförmåga då han gång på gång var och skavde på min hjärna, och jag som är så oerhört försiktig med den fick ge vika. Istället fick jag hänga med och dricka sprit. Motsägelsefullt men stämningsfullt. Och fulla blev vi. Gåsen hade en rysk afton då han på förfesten bjöd på sibirisk vodka ur en bag-in-box. Jag glömde att ta reda på huruvida den var svanmärkt eller ej, men gåsmärkt är den i alla fall numer. På krogen märktes Gåsen också av.
Kvällen fick sitt startskott då Gåsen hämtade mig från ett släktkalas och satte mig i min soffa med en cider i handen. Fast jag skulle också få på mig en sådandär rysk pälsmössa med ett vulgärt namn så småningom, åtminstone mentalt. I takt med att det strömmande blodet blev varmare så blev humöret gladare. Jag tog kvällen som det perfekta tillfället att få visa upp musikens finaste salar. Utelämnade zigenarpunken och det indiska för att få en enklare resa mot medhåll och det slutade med succé. Hela "förfesten" blev därefter och det som skulle ha blivit en kall promenad mot krogen blev nu istället en skuttande resa där en man och en gås med oerhört lätta steg närmade sig kvällens arena.
Kvällens antiklimax inträffade när vi kom och möttes av en medelålder som var högre än procenten på den ryska spriten. Ja, den officiella procenten åtminstone, jag misstänker fortfarande att det bara var fint paketerad t-röd. Nåväl, hittade ändå en sittplats bredvid Danne, som ständigt upprepade sitt mantra om att han höll på att dö. Han förklarade sin jobbiga fylla för mig, där hjärnan inte var full nog för att inte fatta att man var svinfull. Ett solklart fall av Dannelogik.
I baren beställdes gång på gång den klassiska banangroggen. Gåsen däremot fortsatte sin ryska afton och White Russian efter White Russian försvann från planeten. Tempot var lika uppvridet som i en pingismatch i de kinesiska mästerskapen. Underhållningsvärdet var dock flera gånger högre. Dansen som vi bjöd på var nog dock inte på någon mästerskapsnivå, men det var inte med den inställningen jag gick in heller.
Det som fick kvällen att skilja sig från många andra kvällar var det inbaxade livebandet i ena hörnet. De spelade allsångsvänligt material och jag och Gåsen var inte sena med att ta i så det skrek om det. Glas krossades runtom i lokalen men det var inte pga vårat otroliga röstregister. Det var snarare folk som kastade glasen mot oss i hopp om att få oss att sluta. Det gjorde vi aldrig. Däremot stod vi och berömde trummisen, som iochförsig bara var en trummaskin, men som Gåsen konstaterade så höll han takten på ett imponerande sätt. Vi var gentlemässiga och påpekade detta men tror inte att det uppskattades. Om det var därför vi gick till Combi vet jag inte, för jag har ärligt talat ingen aning om varför.
Väl där så visade jag ett smakprov på min brittiska engelska och det lät antagligen helt fel. Fast vad gör väl det. Vi fick ändå varsinn grogg och även lite dans. Störst av allt var dock att det var först då som Svensson anlände. Han gjorde det med tvåsiffrig promille och ett pokerface av rang. Vi tog med honom till Kockar och han såg ut att trivas.
Tråkigt nog blev klockan tre även denna helgen och efter att jag fått dansa en sista gång, med Nathalie dessutom, så gick jag hemåt. Eller snarare, som alla andra gånger, mot busstationen. Där träffade vi en dam som ville ha någon som prutade taxin åt henne och vi visade oss vara perfekta för uppdraget. Den första åkte livrädd därifrån men den andre tog damen hemåt. Vi fortsatte mot Hussein men han var inte där. Hans vikarie fick istället baka pommestallrikar med tydliga instruktioner från Gåsen. Extremt mycket sås och grillkrydda kändes som ett segerrecept i lördagsnatten. Lyckligt vandrade vi hemåt och lämnade den fina lördagen bakom oss.
Kvällen fick sitt startskott då Gåsen hämtade mig från ett släktkalas och satte mig i min soffa med en cider i handen. Fast jag skulle också få på mig en sådandär rysk pälsmössa med ett vulgärt namn så småningom, åtminstone mentalt. I takt med att det strömmande blodet blev varmare så blev humöret gladare. Jag tog kvällen som det perfekta tillfället att få visa upp musikens finaste salar. Utelämnade zigenarpunken och det indiska för att få en enklare resa mot medhåll och det slutade med succé. Hela "förfesten" blev därefter och det som skulle ha blivit en kall promenad mot krogen blev nu istället en skuttande resa där en man och en gås med oerhört lätta steg närmade sig kvällens arena.
Kvällens antiklimax inträffade när vi kom och möttes av en medelålder som var högre än procenten på den ryska spriten. Ja, den officiella procenten åtminstone, jag misstänker fortfarande att det bara var fint paketerad t-röd. Nåväl, hittade ändå en sittplats bredvid Danne, som ständigt upprepade sitt mantra om att han höll på att dö. Han förklarade sin jobbiga fylla för mig, där hjärnan inte var full nog för att inte fatta att man var svinfull. Ett solklart fall av Dannelogik.
I baren beställdes gång på gång den klassiska banangroggen. Gåsen däremot fortsatte sin ryska afton och White Russian efter White Russian försvann från planeten. Tempot var lika uppvridet som i en pingismatch i de kinesiska mästerskapen. Underhållningsvärdet var dock flera gånger högre. Dansen som vi bjöd på var nog dock inte på någon mästerskapsnivå, men det var inte med den inställningen jag gick in heller.
Det som fick kvällen att skilja sig från många andra kvällar var det inbaxade livebandet i ena hörnet. De spelade allsångsvänligt material och jag och Gåsen var inte sena med att ta i så det skrek om det. Glas krossades runtom i lokalen men det var inte pga vårat otroliga röstregister. Det var snarare folk som kastade glasen mot oss i hopp om att få oss att sluta. Det gjorde vi aldrig. Däremot stod vi och berömde trummisen, som iochförsig bara var en trummaskin, men som Gåsen konstaterade så höll han takten på ett imponerande sätt. Vi var gentlemässiga och påpekade detta men tror inte att det uppskattades. Om det var därför vi gick till Combi vet jag inte, för jag har ärligt talat ingen aning om varför.
Väl där så visade jag ett smakprov på min brittiska engelska och det lät antagligen helt fel. Fast vad gör väl det. Vi fick ändå varsinn grogg och även lite dans. Störst av allt var dock att det var först då som Svensson anlände. Han gjorde det med tvåsiffrig promille och ett pokerface av rang. Vi tog med honom till Kockar och han såg ut att trivas.
Tråkigt nog blev klockan tre även denna helgen och efter att jag fått dansa en sista gång, med Nathalie dessutom, så gick jag hemåt. Eller snarare, som alla andra gånger, mot busstationen. Där träffade vi en dam som ville ha någon som prutade taxin åt henne och vi visade oss vara perfekta för uppdraget. Den första åkte livrädd därifrån men den andre tog damen hemåt. Vi fortsatte mot Hussein men han var inte där. Hans vikarie fick istället baka pommestallrikar med tydliga instruktioner från Gåsen. Extremt mycket sås och grillkrydda kändes som ett segerrecept i lördagsnatten. Lyckligt vandrade vi hemåt och lämnade den fina lördagen bakom oss.
Utgång, Framgång, Hemgång
När vi kikade i våran kalender så var en vit helg inplanerad. Gåsen föreslog dock att vi borde gå ut och bekanta oss med några kalla, och på den punkten är vi aldrig omöjliga. Några kalla blev genast några till och sedan var kvällen igång. Champagnekorken slog i taket som ett symboliskt startskott för en fin afton. En afton som bjöd på ett stormöte på tvn och flera stormöten i tv-soffan. Dodde var hemkommen från utomlands och bidrog med flera glädjestunder. Det mest kära återseendet stod dock Johan Backlund för då han efter lång frånvaro tog plats i soffan. Med sig hade han tre kilo skägg och tio öl. Hasse hade han också med sig men han smet ut ganska snabbt.
Med i soffan var också Christian. Vi trodde alla att han skulle leva ut fullständigt men han valde att ligga lågt. Istället var det Snygglisa som tog kommandot och förde konstant ett resonemang om huruvida Cronaldo nopprar sina ögonbryn eller ej. Tröttsamt. Tack och lov avbröt Ung henne och tog tillfället i akt och visade sina bästa imitationer och andra fräcka tricks från the hood. Mer uppskattat.
Det blev tid för bekännelser av de allra mest pinsamma slag. Dodde vände sig mot sin reskamrat Ung och utbrast hur mycket han ångrade när de åt sand i Aiya Napa. Att Svensson halsade poolvatten var dock inget han ångrade, eller? Jag ångrar ingenting.
Det är här det traditionella stycket börjar. När jag på ett fyndigt sätt försöker säga samma jävla sak varenda gång. Ja, vi gick till Kockar igår också. Det var inga stormiga hav, inga kaptener och inget sådant skitsnack. Det var fullt ös och hade Talangjuryn befunnit sig på dansgolvet så hade vi haft ett stort antal finalister. Jag hade nog också hamnat i tv, fast jag hade tveklöst tillhört den talanglösa skalan. Jag är bättre på att se tokigt fräck ut vid baren. Killen som slänger in banangroggar och charmar alla med sin fabulösa hållning. Gåsen intygar.
Kaldis försökte connecta med dealern men det blev inget lyckat resultat på den fronten, bättre gick det ekonomiskt och snart har han tillräckligt med startkapital för att förverkliga sin dröm. På tal om drömmar så var våran drömprins Gåsen på ett strålande humör då han bemästrade dansgolvet på ett fantastiskt sätt. Backis ville göra likadant och pumpade sig full på redbull för att få bli som sin bevingade livskamrat men det resulterade inte i någon magi. Däremot i en fullfjädrad fylla.
Gåsen kände sig hotad på Kockar efter att ha blivit halvt attackerad av en ångvält och bestämde sig för att ta sig till Malt. Efter ett tag hängde segertåget efter och jag hamnade med honom och världens längsta man vid spelautomaten. Efter att ha insett att min förmåga inte skulle räcka till så vände jag mig mot Gåsen. Vinst direkt och på nästa försök gick han på knock out. En saftig smäll senare så slocknade hela skärmen och jag fick mentalt vinka adjö till mina pengar. Gåsen mumlade något om att han förväxlade det hela med ett sådant boxningsspel som han spenderade en hel sommar med i sin barndom. Sedan försvann han och Svensson hemåt..
Jag hittade en skäggig stackare i ett gathörn på vägen hem och slängde mina sista växelpengar åt det hållet. Ni kan ana hur förvånad jag blev när den skäggiga lilla varelsen utbrast "Hej Henrik Carlsson!" och gjorde mig sällskap men lät pengarna ligga kvar. Den otroliga vandringen startade här. Jag fann Emma och vi pratade om svunna tider, Håkan Hellström och Tanzanias export. Mer om de två förstnämnda kanske. Efter att länge och väl ha konverserat på utsidan Combi så avbröt Backis oss med ett frågvist sms. Vi återupptog vandringen men tog ännu en paus vid busstationen.
I ett hav av taxibilar, sällskap och fylla så gjorde vi succé. Andra avenyn-kändisar varvades med en rimkavalkad från Backis som rev ner applåder och skratt. Efter detta så kände taxin sig redo för att plocka upp vårat sällskap så vi fortsatte vidare längs stigen som leder mot min boning. Nästa möte blev med tidningsbudet. En oerhört käck kille som lät oss få en tidning. Han imponerades av våran fylla och meddelade att han själv hade ett lock att knäppa när han kom hem. Varför i helvete han ville börja dricka öl en söndagmorgon förtäljer inte historien. Slutligen nådde vi dörren och lämnade en lång men oerhört händelserik kväll bakom oss.
Med i soffan var också Christian. Vi trodde alla att han skulle leva ut fullständigt men han valde att ligga lågt. Istället var det Snygglisa som tog kommandot och förde konstant ett resonemang om huruvida Cronaldo nopprar sina ögonbryn eller ej. Tröttsamt. Tack och lov avbröt Ung henne och tog tillfället i akt och visade sina bästa imitationer och andra fräcka tricks från the hood. Mer uppskattat.
Det blev tid för bekännelser av de allra mest pinsamma slag. Dodde vände sig mot sin reskamrat Ung och utbrast hur mycket han ångrade när de åt sand i Aiya Napa. Att Svensson halsade poolvatten var dock inget han ångrade, eller? Jag ångrar ingenting.
Det är här det traditionella stycket börjar. När jag på ett fyndigt sätt försöker säga samma jävla sak varenda gång. Ja, vi gick till Kockar igår också. Det var inga stormiga hav, inga kaptener och inget sådant skitsnack. Det var fullt ös och hade Talangjuryn befunnit sig på dansgolvet så hade vi haft ett stort antal finalister. Jag hade nog också hamnat i tv, fast jag hade tveklöst tillhört den talanglösa skalan. Jag är bättre på att se tokigt fräck ut vid baren. Killen som slänger in banangroggar och charmar alla med sin fabulösa hållning. Gåsen intygar.
Kaldis försökte connecta med dealern men det blev inget lyckat resultat på den fronten, bättre gick det ekonomiskt och snart har han tillräckligt med startkapital för att förverkliga sin dröm. På tal om drömmar så var våran drömprins Gåsen på ett strålande humör då han bemästrade dansgolvet på ett fantastiskt sätt. Backis ville göra likadant och pumpade sig full på redbull för att få bli som sin bevingade livskamrat men det resulterade inte i någon magi. Däremot i en fullfjädrad fylla.
Gåsen kände sig hotad på Kockar efter att ha blivit halvt attackerad av en ångvält och bestämde sig för att ta sig till Malt. Efter ett tag hängde segertåget efter och jag hamnade med honom och världens längsta man vid spelautomaten. Efter att ha insett att min förmåga inte skulle räcka till så vände jag mig mot Gåsen. Vinst direkt och på nästa försök gick han på knock out. En saftig smäll senare så slocknade hela skärmen och jag fick mentalt vinka adjö till mina pengar. Gåsen mumlade något om att han förväxlade det hela med ett sådant boxningsspel som han spenderade en hel sommar med i sin barndom. Sedan försvann han och Svensson hemåt..
Jag hittade en skäggig stackare i ett gathörn på vägen hem och slängde mina sista växelpengar åt det hållet. Ni kan ana hur förvånad jag blev när den skäggiga lilla varelsen utbrast "Hej Henrik Carlsson!" och gjorde mig sällskap men lät pengarna ligga kvar. Den otroliga vandringen startade här. Jag fann Emma och vi pratade om svunna tider, Håkan Hellström och Tanzanias export. Mer om de två förstnämnda kanske. Efter att länge och väl ha konverserat på utsidan Combi så avbröt Backis oss med ett frågvist sms. Vi återupptog vandringen men tog ännu en paus vid busstationen.
I ett hav av taxibilar, sällskap och fylla så gjorde vi succé. Andra avenyn-kändisar varvades med en rimkavalkad från Backis som rev ner applåder och skratt. Efter detta så kände taxin sig redo för att plocka upp vårat sällskap så vi fortsatte vidare längs stigen som leder mot min boning. Nästa möte blev med tidningsbudet. En oerhört käck kille som lät oss få en tidning. Han imponerades av våran fylla och meddelade att han själv hade ett lock att knäppa när han kom hem. Varför i helvete han ville börja dricka öl en söndagmorgon förtäljer inte historien. Slutligen nådde vi dörren och lämnade en lång men oerhört händelserik kväll bakom oss.
Hans liv som Gås - Gåsens 20 bästa år
Idag har tjugo år gått sedan ägget kläcktes och en livrädd liten befjädrad skrutt med stora, spretande ögon utbrast "Vad fan händer?". Sedan dess har världen tagit enorma kliv, och det har han också. Med sitt bo i Kärra har han lärt sig livets värdefulla läxor. Du skall parkera din bil på ett lämpligt sätt, du skall bjuda på din magnum och du skall göra det med finess. Allt detta är läxor som inte på något sätt har varit självklara till en början, men medan tiden har haft sin gång har Gåsen stämt upp i en framgångssång. Han har passerat varenda hinder med Gunde Svans envishet och klivit över mållinjen som en vacker vinnare varje gång. Det är exakt samma resa som de bibliska hjältarna har vandrat, men ingen av dom har gjort det med samma självklarhet som vår gode vän Sebastian. När Gåsen berömmer dina tuttar, då lyssnar du. När Gåsen kallar dig Hit n' Run, då ler du. När Gåsen säger att du är den stiligaste av oss allihopa, då ber du honom säga samma sak dagen efter. Fast det finaste av allt, det är att han alltid har representerat den renaste formen av ärlighet. Livet är för kort för att ägna sig åt annat.
Så nästa gång ni ser Gåsen på stan, iförd en rosa hjälm och en damhalsduk, så ska ni med ett leende titta upp mot himlen och tacka våran skapare för att Du har fått den enorma äran att få vandra på jorden samtidigt som Gåsen är här och genomför stordåd efter stordåd. Vi andra ska vara lyckliga över att få plocka brödsmulorna som slängs omkring våran favoritfågel, få ta del av skatterna.
Tonåren är över. De har säkerligen (snarare uppenbarligen) bjudit på många spännande kapitel i livet. Fast boken skall fortsätta skrivas och vi vet alla att det väntar många fler fina ögonblick, fler galenskaper. Därför känns det fantastiskt att vara med när ännu ett kapitel dyker upp, varför inte på Gessles After Beach i sommar? Grattis som fan, Gåsen.
Så nästa gång ni ser Gåsen på stan, iförd en rosa hjälm och en damhalsduk, så ska ni med ett leende titta upp mot himlen och tacka våran skapare för att Du har fått den enorma äran att få vandra på jorden samtidigt som Gåsen är här och genomför stordåd efter stordåd. Vi andra ska vara lyckliga över att få plocka brödsmulorna som slängs omkring våran favoritfågel, få ta del av skatterna.
Tonåren är över. De har säkerligen (snarare uppenbarligen) bjudit på många spännande kapitel i livet. Fast boken skall fortsätta skrivas och vi vet alla att det väntar många fler fina ögonblick, fler galenskaper. Därför känns det fantastiskt att vara med när ännu ett kapitel dyker upp, varför inte på Gessles After Beach i sommar? Grattis som fan, Gåsen.
Eggface firar påsk
Jesus dog och återuppstod under påskhelgen. Samma sak kan sägas om Gåsen och hans lärjungar, som efter ett bestialiskt firande på fredagkvällen vaknade upp med en extremt närvarande bakfylla. Trots det så var det Påskafton och plikten kallade. Kaptenen skrek "Alle man på däck" två kvällar på raken och skeppen fylldes för att sedan bege sig ut på de stormiga haven.
Långfredagen, en sorts uppesittarkväll. En formtoppare inför den stora dagen. Det var ju tvunget att utnyttjas, så vi drog ihop ett gäng döskallar och kraschade i vårat vardagsrum. En långväga gäst, Scarface, var där, så var även Gås, Dodde och hans flickvän (vad hette hon nu igen?). Kappo hade sin plats i soffan och Apel gjorde ett gästspel. Lägg till tre påskkärringar med Nea i spetsen och du har ett par, tre hjärnceller.
Jag var bara närvarande på fredagen, det finns det många som är glada för. Gåsen hade the night of his life på lördagen och vaknade upp blå som en smurf och med en kraftig värk i röven. Då sov han ändå inte i min säng den natten. Nea var ute och svingade, de andra tjejerna flög som käglor på krogen, ensam kvar stod Svensson och bättrade på sin fylla för att få så kraftig ångest som möjligt dagen efter. Fast nog om lördagen, jag håller mig till det som är sant och sanningen finns alltid i mitt synfält, det är bara den jag förmedlar.
Då dagen hade spenderats med ledig tid så fanns det gott om kraft i våra sinnen. Det var som upplagt för en komplett åktur, gruppen smälte ihop till ett stort urskenat tåg som var på väg i rasande fart in i ett dimmigt inferno. Vi hade alla löst en första klass-biljett med extra allt, för glasen fylldes ständigt på och om det hördes inga klagomål. Det var vackert. Att ett lock Norrlands guld mystiskt försvann var en miss, fast nog tyckte en stor del av gänget att det var skönt att vara sig själv för en stund.
Dodde, min stora bloggkonkurrent, var i fantastisk form. Den mannen är ett föredöme och en tvättäkta lirare. Desstuom förvånansvärt lik Dolph. Han såg snabbt att Gåsen låg inne med en jäkla luftgit... nä, luftis. Det påpekade han för sin vän Kalle innan han svepte i sig lite dryck. Hans tjej satt bredvid och funderade på att köpa en ny lott, även om det inte skulle bli någon vinst så måste det till och med finnas andra nitlotter som är bättre.
På Kockar var det en hitkavalkad från stereon och inte ens jag kunde hålla mig ifrån dansgolvet, något som jag bittert ångrar idag. Och imorgon, och dagen efter det. Apel, känd från tv-programmet Hål i väggen, tackade ganska snabbt för sig. Jag och Scarface smällde i oss banangroggar och vingdryck under tiden och hade det riktigt, riktigt bra. Om det var därför långfredagen inte levde upp till sitt namn, tvärtom så gick tiden väldigt fort och helt plötsligt stod vi på busstationen och förhandlade taxipriser på ett fantastiskt effektivt sätt, och fick skjuts hem till dörren. Vaknade upp till en lördag som inte kommer att dokumenteras, ni får helt enkelt ha er egen version av den kvällen.
Förresten, Ivar var lugn den här helgen också. Godnatt.
Långfredagen, en sorts uppesittarkväll. En formtoppare inför den stora dagen. Det var ju tvunget att utnyttjas, så vi drog ihop ett gäng döskallar och kraschade i vårat vardagsrum. En långväga gäst, Scarface, var där, så var även Gås, Dodde och hans flickvän (vad hette hon nu igen?). Kappo hade sin plats i soffan och Apel gjorde ett gästspel. Lägg till tre påskkärringar med Nea i spetsen och du har ett par, tre hjärnceller.
Jag var bara närvarande på fredagen, det finns det många som är glada för. Gåsen hade the night of his life på lördagen och vaknade upp blå som en smurf och med en kraftig värk i röven. Då sov han ändå inte i min säng den natten. Nea var ute och svingade, de andra tjejerna flög som käglor på krogen, ensam kvar stod Svensson och bättrade på sin fylla för att få så kraftig ångest som möjligt dagen efter. Fast nog om lördagen, jag håller mig till det som är sant och sanningen finns alltid i mitt synfält, det är bara den jag förmedlar.
Då dagen hade spenderats med ledig tid så fanns det gott om kraft i våra sinnen. Det var som upplagt för en komplett åktur, gruppen smälte ihop till ett stort urskenat tåg som var på väg i rasande fart in i ett dimmigt inferno. Vi hade alla löst en första klass-biljett med extra allt, för glasen fylldes ständigt på och om det hördes inga klagomål. Det var vackert. Att ett lock Norrlands guld mystiskt försvann var en miss, fast nog tyckte en stor del av gänget att det var skönt att vara sig själv för en stund.
Dodde, min stora bloggkonkurrent, var i fantastisk form. Den mannen är ett föredöme och en tvättäkta lirare. Desstuom förvånansvärt lik Dolph. Han såg snabbt att Gåsen låg inne med en jäkla luftgit... nä, luftis. Det påpekade han för sin vän Kalle innan han svepte i sig lite dryck. Hans tjej satt bredvid och funderade på att köpa en ny lott, även om det inte skulle bli någon vinst så måste det till och med finnas andra nitlotter som är bättre.
På Kockar var det en hitkavalkad från stereon och inte ens jag kunde hålla mig ifrån dansgolvet, något som jag bittert ångrar idag. Och imorgon, och dagen efter det. Apel, känd från tv-programmet Hål i väggen, tackade ganska snabbt för sig. Jag och Scarface smällde i oss banangroggar och vingdryck under tiden och hade det riktigt, riktigt bra. Om det var därför långfredagen inte levde upp till sitt namn, tvärtom så gick tiden väldigt fort och helt plötsligt stod vi på busstationen och förhandlade taxipriser på ett fantastiskt effektivt sätt, och fick skjuts hem till dörren. Vaknade upp till en lördag som inte kommer att dokumenteras, ni får helt enkelt ha er egen version av den kvällen.
Förresten, Ivar var lugn den här helgen också. Godnatt.
