Inga äss i rockärmen, men väl en Gås
En inplanerad oas förvandlades till ett regelrätt party. Gåsen visade prov på en god övertalningsförmåga då han gång på gång var och skavde på min hjärna, och jag som är så oerhört försiktig med den fick ge vika. Istället fick jag hänga med och dricka sprit. Motsägelsefullt men stämningsfullt. Och fulla blev vi. Gåsen hade en rysk afton då han på förfesten bjöd på sibirisk vodka ur en bag-in-box. Jag glömde att ta reda på huruvida den var svanmärkt eller ej, men gåsmärkt är den i alla fall numer. På krogen märktes Gåsen också av.
Kvällen fick sitt startskott då Gåsen hämtade mig från ett släktkalas och satte mig i min soffa med en cider i handen. Fast jag skulle också få på mig en sådandär rysk pälsmössa med ett vulgärt namn så småningom, åtminstone mentalt. I takt med att det strömmande blodet blev varmare så blev humöret gladare. Jag tog kvällen som det perfekta tillfället att få visa upp musikens finaste salar. Utelämnade zigenarpunken och det indiska för att få en enklare resa mot medhåll och det slutade med succé. Hela "förfesten" blev därefter och det som skulle ha blivit en kall promenad mot krogen blev nu istället en skuttande resa där en man och en gås med oerhört lätta steg närmade sig kvällens arena.
Kvällens antiklimax inträffade när vi kom och möttes av en medelålder som var högre än procenten på den ryska spriten. Ja, den officiella procenten åtminstone, jag misstänker fortfarande att det bara var fint paketerad t-röd. Nåväl, hittade ändå en sittplats bredvid Danne, som ständigt upprepade sitt mantra om att han höll på att dö. Han förklarade sin jobbiga fylla för mig, där hjärnan inte var full nog för att inte fatta att man var svinfull. Ett solklart fall av Dannelogik.
I baren beställdes gång på gång den klassiska banangroggen. Gåsen däremot fortsatte sin ryska afton och White Russian efter White Russian försvann från planeten. Tempot var lika uppvridet som i en pingismatch i de kinesiska mästerskapen. Underhållningsvärdet var dock flera gånger högre. Dansen som vi bjöd på var nog dock inte på någon mästerskapsnivå, men det var inte med den inställningen jag gick in heller.
Det som fick kvällen att skilja sig från många andra kvällar var det inbaxade livebandet i ena hörnet. De spelade allsångsvänligt material och jag och Gåsen var inte sena med att ta i så det skrek om det. Glas krossades runtom i lokalen men det var inte pga vårat otroliga röstregister. Det var snarare folk som kastade glasen mot oss i hopp om att få oss att sluta. Det gjorde vi aldrig. Däremot stod vi och berömde trummisen, som iochförsig bara var en trummaskin, men som Gåsen konstaterade så höll han takten på ett imponerande sätt. Vi var gentlemässiga och påpekade detta men tror inte att det uppskattades. Om det var därför vi gick till Combi vet jag inte, för jag har ärligt talat ingen aning om varför.
Väl där så visade jag ett smakprov på min brittiska engelska och det lät antagligen helt fel. Fast vad gör väl det. Vi fick ändå varsinn grogg och även lite dans. Störst av allt var dock att det var först då som Svensson anlände. Han gjorde det med tvåsiffrig promille och ett pokerface av rang. Vi tog med honom till Kockar och han såg ut att trivas.
Tråkigt nog blev klockan tre även denna helgen och efter att jag fått dansa en sista gång, med Nathalie dessutom, så gick jag hemåt. Eller snarare, som alla andra gånger, mot busstationen. Där träffade vi en dam som ville ha någon som prutade taxin åt henne och vi visade oss vara perfekta för uppdraget. Den första åkte livrädd därifrån men den andre tog damen hemåt. Vi fortsatte mot Hussein men han var inte där. Hans vikarie fick istället baka pommestallrikar med tydliga instruktioner från Gåsen. Extremt mycket sås och grillkrydda kändes som ett segerrecept i lördagsnatten. Lyckligt vandrade vi hemåt och lämnade den fina lördagen bakom oss.
Kvällen fick sitt startskott då Gåsen hämtade mig från ett släktkalas och satte mig i min soffa med en cider i handen. Fast jag skulle också få på mig en sådandär rysk pälsmössa med ett vulgärt namn så småningom, åtminstone mentalt. I takt med att det strömmande blodet blev varmare så blev humöret gladare. Jag tog kvällen som det perfekta tillfället att få visa upp musikens finaste salar. Utelämnade zigenarpunken och det indiska för att få en enklare resa mot medhåll och det slutade med succé. Hela "förfesten" blev därefter och det som skulle ha blivit en kall promenad mot krogen blev nu istället en skuttande resa där en man och en gås med oerhört lätta steg närmade sig kvällens arena.
Kvällens antiklimax inträffade när vi kom och möttes av en medelålder som var högre än procenten på den ryska spriten. Ja, den officiella procenten åtminstone, jag misstänker fortfarande att det bara var fint paketerad t-röd. Nåväl, hittade ändå en sittplats bredvid Danne, som ständigt upprepade sitt mantra om att han höll på att dö. Han förklarade sin jobbiga fylla för mig, där hjärnan inte var full nog för att inte fatta att man var svinfull. Ett solklart fall av Dannelogik.
I baren beställdes gång på gång den klassiska banangroggen. Gåsen däremot fortsatte sin ryska afton och White Russian efter White Russian försvann från planeten. Tempot var lika uppvridet som i en pingismatch i de kinesiska mästerskapen. Underhållningsvärdet var dock flera gånger högre. Dansen som vi bjöd på var nog dock inte på någon mästerskapsnivå, men det var inte med den inställningen jag gick in heller.
Det som fick kvällen att skilja sig från många andra kvällar var det inbaxade livebandet i ena hörnet. De spelade allsångsvänligt material och jag och Gåsen var inte sena med att ta i så det skrek om det. Glas krossades runtom i lokalen men det var inte pga vårat otroliga röstregister. Det var snarare folk som kastade glasen mot oss i hopp om att få oss att sluta. Det gjorde vi aldrig. Däremot stod vi och berömde trummisen, som iochförsig bara var en trummaskin, men som Gåsen konstaterade så höll han takten på ett imponerande sätt. Vi var gentlemässiga och påpekade detta men tror inte att det uppskattades. Om det var därför vi gick till Combi vet jag inte, för jag har ärligt talat ingen aning om varför.
Väl där så visade jag ett smakprov på min brittiska engelska och det lät antagligen helt fel. Fast vad gör väl det. Vi fick ändå varsinn grogg och även lite dans. Störst av allt var dock att det var först då som Svensson anlände. Han gjorde det med tvåsiffrig promille och ett pokerface av rang. Vi tog med honom till Kockar och han såg ut att trivas.
Tråkigt nog blev klockan tre även denna helgen och efter att jag fått dansa en sista gång, med Nathalie dessutom, så gick jag hemåt. Eller snarare, som alla andra gånger, mot busstationen. Där träffade vi en dam som ville ha någon som prutade taxin åt henne och vi visade oss vara perfekta för uppdraget. Den första åkte livrädd därifrån men den andre tog damen hemåt. Vi fortsatte mot Hussein men han var inte där. Hans vikarie fick istället baka pommestallrikar med tydliga instruktioner från Gåsen. Extremt mycket sås och grillkrydda kändes som ett segerrecept i lördagsnatten. Lyckligt vandrade vi hemåt och lämnade den fina lördagen bakom oss.
Kommentarer
Trackback
