bigcitylifeinkungalv

Så stod han där framför spegeln. En stor, blank spegel som lyckades rama in hela hans vältränade kropp. Den annars så vanliga känslan av självbekräftelse som brukade bubbla fram när han stod där var idag ersatt av någonting annat. Där fanns en klump i magen som vandrade från spänd förväntan till fullständig ångest. Han visste att imorgon var dagen som gällde. Det man gör imorgon kommer aldrig att bli ogjort, men allt det som man inte gör är också sådant som man aldrig kommer att få göra igen. Med sådana tankar surrandes i huvudet är det lätt att förstå att klumpen fanns där i magen och tryckte på. Dessutom hade han ätit en rejäl pizza som gjorde att det tryckte än mer.

 

Han stod där och tänkte tillbaks på svunna tider. Hur han under en intensiv period dränkt i sprit förvandlats till Gåsen i den västliga orten Kungälv. Han hade prövat sina vingar för att sedan lyfta på ett sätt som en rödhårig man aldrig tidigare lyft. Nu kände han att i och med morgondagen så var det dags att landa, och var landar man då? Identitetskrisen var nu så total att den stundade finanskrisen lätt kunde viftas bort med hans bleka vingar. Vi pratar om en man som vandrat runt på gator och torg som självutnämnd konung. En man med ett följe tappra vänner och följeslagare som stått vid hans sida varje gång han tagit ett snedsteg. Om han så tryckt sin magnum mot en av oss tappra krigare så har vi ändå alltid stått vid hans sida. När han nu ska landa på andra sidan av denna tidsepok så funderade han mycket på om detta tappra följe skulle tappa i kraft och försvinna. Han föll ner på huk.

 

Den yttersta dagen. Sedan väntar inget paradis, ty det ska istället tas ifrån oss. Kvar återstår jobb, bostadslån och framtida snorungar. Det är klart att det ska festas som om det vore sista dagen, för det är ju precis så det är, tänkte han.

 

När han stod där på huk så kände han en brännande smärta i sin rygg. Tidigare kunde han likt en flygkrash slå sig ner i sina vänners bäddsoffa helg efter helg, och ändå studsa upp pigg i kroppen efteråt. Han kunde vakna upp med en skjorta där bara trasor återstod men ändå känna sig stark i sin pojkkropp. Idag räcker det med någon minut på huk för att ryggen ska strama. Han kände sig gammal. Inte nog med det, allt huksittande och klumpen i magen fick honom att känna något helt annat. Han reste sig och försvann med snabba steg från spegeln och mot badrummet.

Några minuter senare kom han ut igen, och då var det gamla leendet där. Varför skulle han av alla människor tvivla, han är ju kung.