bigcitylifeinkungalv

Så stod han där framför spegeln. En stor, blank spegel som lyckades rama in hela hans vältränade kropp. Den annars så vanliga känslan av självbekräftelse som brukade bubbla fram när han stod där var idag ersatt av någonting annat. Där fanns en klump i magen som vandrade från spänd förväntan till fullständig ångest. Han visste att imorgon var dagen som gällde. Det man gör imorgon kommer aldrig att bli ogjort, men allt det som man inte gör är också sådant som man aldrig kommer att få göra igen. Med sådana tankar surrandes i huvudet är det lätt att förstå att klumpen fanns där i magen och tryckte på. Dessutom hade han ätit en rejäl pizza som gjorde att det tryckte än mer.

 

Han stod där och tänkte tillbaks på svunna tider. Hur han under en intensiv period dränkt i sprit förvandlats till Gåsen i den västliga orten Kungälv. Han hade prövat sina vingar för att sedan lyfta på ett sätt som en rödhårig man aldrig tidigare lyft. Nu kände han att i och med morgondagen så var det dags att landa, och var landar man då? Identitetskrisen var nu så total att den stundade finanskrisen lätt kunde viftas bort med hans bleka vingar. Vi pratar om en man som vandrat runt på gator och torg som självutnämnd konung. En man med ett följe tappra vänner och följeslagare som stått vid hans sida varje gång han tagit ett snedsteg. Om han så tryckt sin magnum mot en av oss tappra krigare så har vi ändå alltid stått vid hans sida. När han nu ska landa på andra sidan av denna tidsepok så funderade han mycket på om detta tappra följe skulle tappa i kraft och försvinna. Han föll ner på huk.

 

Den yttersta dagen. Sedan väntar inget paradis, ty det ska istället tas ifrån oss. Kvar återstår jobb, bostadslån och framtida snorungar. Det är klart att det ska festas som om det vore sista dagen, för det är ju precis så det är, tänkte han.

 

När han stod där på huk så kände han en brännande smärta i sin rygg. Tidigare kunde han likt en flygkrash slå sig ner i sina vänners bäddsoffa helg efter helg, och ändå studsa upp pigg i kroppen efteråt. Han kunde vakna upp med en skjorta där bara trasor återstod men ändå känna sig stark i sin pojkkropp. Idag räcker det med någon minut på huk för att ryggen ska strama. Han kände sig gammal. Inte nog med det, allt huksittande och klumpen i magen fick honom att känna något helt annat. Han reste sig och försvann med snabba steg från spegeln och mot badrummet.

Några minuter senare kom han ut igen, och då var det gamla leendet där. Varför skulle han av alla människor tvivla, han är ju kung.

 

På lördag slår Kockars portar igen. Dryckens sankte Per slår igen sina portar och en hel samling av minnen och minnesluckor läggs i arkivet. Ett arkiv som denna blogg har hämtat så gott som all sin inspiration ifrån. Det var dit vår samling av totala dödskallar for varje helg i hopp om ett rus, en kärlek eller en öl. En promenad från Trollhättevägen till Kockar. Nej, en vallfärd. Så var det.

 

När denna ödesmättade lördag sakta närmar sig så börjar skeletten till alla dessa dödskallar att skallra. Sakta samlar vi ihop oss och beger oss mot den mytomspunna baren. Denna natt kommer drinkarna att blandas med tårar och sprit. Jag kommer att ropa in en banangrogg medan Gåsen tar sitt ärevarv i lokalen. Ständigt på span efter ingenting. Som spöken rör vi oss.

 

Det var här som Svensson drog in Sveriges minst sexiga helrör. Det var här som Backis skägg kompenserade upp hans mjukisbyxor tillräckligt för att han skulle kunna glida in. Det var även här som Otter gick hem tidigt. Alltmedan Jimmy delade ut en kram till den som ville, och inte ville ha. Det var här Dannes engelska släkt fick se precis hur fel det kan bli om man låter tillräckligt många idioter umgås i alltför lång tid. Under tiden stod Chricke på högtalaren. Sådan är han.

 

Det är här som långa män Anders och Tommy är en lika naturlig del av inredningen som vilken högtalare som helst. Det är här som fyra grabbar vinner tillräckligt mycket på blackjack för att ropa in sexton shot, för att sedan lämna till nästa ställe när de inte fick serveras mer.

 

Här kunde man känna att det var som att dyka in i skolan igen. Utan lektioner och läxor men med alla vänner runtomkring. Vänner och en öl. Kombinationen som får Backis att spinna som en liten katt en midsommar på Smögens brygga. Vi är många som vet hur det låter.

 

Det sägs att fler världsproblem blev lösta dessa helger än vad FN någonsin fått löst, detta än idag. Jag är inte förvånad, jag är delaktig. Tänk att Helena och gänget fått den stora äran att följa allt detta från första parkett. Allt fantastiskt, och inte fullt lika fantastiskt skitsnack som studsat längs med väggarna. Utanför väggarna gjorde även Svenska Kyrkan sitt för att bidra.

 

Denna lördag är sista gången som Gåsen tränger sig före i baren och ropar in vad han kan tänkas behöva. Sista gången som jag är för provocerande för mitt eget bästa. Sista gången som vi gör allt det där helgfirande som vi gjorde till vardag. Vi hoppas få se fler spöken på plats.