Halsdukar, sjömän och kärlek
Prognosen var oroande. Det talades om storm på Kungälvs hav. Det var därför av säkerhetsskäl som Gåsen dök upp med 24 sjömän i sitt sällskap. 24 små sjömän som i rask takt tog kontroll över honom och vred upp partymetern på max. Det blev en rivstart som satte prägel på hela kvällen, med en sådan omedelbar tempohöjning så var bromsarna inte att tänka på längre. Det var all-in med hedern som insats och jag förlorade allt. Somnade i Gåsens famn medan han pillade mig i håret. Men nog hände det en hel del matnyttigt längs vägen.
Samlingen skedde hos Pablo i huset mitt emot. Dodde var där med sin partner och körde med sina tricks. Jag förundrades ännu en gång om hur idioti verkar rinna i ådrorna, funderade ett kort tag på om Svensson är lika galen, men när man ser hans sår i pannan idag som han inte kan förklara så fick funderingarna ett hastigt slut. Dodde hade kvällen innan sagt till mig att han skulle sköta spritinköpet, det var ingenting jag behövde fundera på. Fast någon sprit fanns ej att finna så det var tur att kaptenen var på plats. Han sviker åtminstone inte, möjligtvis att han får minnet att svika istället, men den smällen är man ju uppenbarligen väldigt beredd på att ta.
Gåsen hade fått lära sig att fint folk kommer sent så han väntade lite innan han dök upp och slängde i sig några groggar från mig. Han mumlade något om att inget fick gå till spillo, men det brukar ju snarare vara hans signum, skumt. Nicole fick ingen övernaturlig aha-upplevelse där hon plötsligt förstod allt, tack och lov var hon ändå på ett superbt humör. Det var även jag, då jag för en kväll lämnade det ensamma singellivet bakom mig. Linnea tog på sig rollen som flickvän och skötte det alldeles galant, hjärtat slog passionerat och pumpade runt alkoholen i mig på ett synnerligen effektivt sätt.
På vägen från förfesten fick Svensson testa klätterväggen utanför och utförandet var mycket stabilt, sämre gick det när han snurrade runt vid bankomaten för att sprida ut spriten för att istället falla på ändalyktan. Sådana pinsamheter fick mig och mitt snuttegull att lämna sällskapet för att handla korv. Vi träffade en norska som pratade danska och den nordiska andan föll på. Jag lyckades övertyga henne om att min danska var genuin men avslöjade relativt snabbt bluffen.
Att bo med Svensson gör bloggandet lite klurigare. På vilket sätt? Det är enkelt. Att leva med honom är självklart en prövning, att stå ut med hans totala inkompetens är en ständig slitning på det mentala. Då får man idén att supa sig till hans nivå för att klaffa bättre. Resultatet blir en överdriven fylla som röjer undan minnena och när bloggpennan fattas så dansar den knappast av egen maskin. Nåja, det är bara en teori, ett sidospår. Nu fortsätter kvällens skildringar.
Väl på plats på Kockar så prövade Gåsen sina vingar på dansgolvet och vi fick bevittna ett fantastiskt skådespel. Allt det vackra med naturen förenades med krogens dofter och instinkter, det hela resulterade i en känslomässig vind som gjorde Gåsens flyguppvisning till en total succé. Att bara vara där fick mig på ett lysande humör och jag kände kärleken i min kropp, ett kvinnligt leende kan vara vackrare än vilken solnedgång som helst. Medan jag var full och förälskad så markerade Svensson på nytt revir. Den här gången pissades det dock inte in utan han placerade sina vunna marker runt baren. Baren är hans jaktmarker och han sitter inne på en jäkla bössa.
Gåsen gick aldrig i mål den här helgen. Han meddelar att han förlorade på mållinjen mot en jävla halsduk. Jag tycker han är lite hård mot sig själv, det var trots allt självaste Zlatan han tävlade mot. En motståndare med en enorm näsa för det sociala spel och fiske som utspelar sig i Kungälvs nattliv. Kanske lyckades jag trösta honom då han fick äran att sova i min säng under natten.
Varje kväll har sitt slut och när jag promenerade hemåt så mötte jag Pablo som hade ett välkänt symptom efter en kväll med vårat gäng. Han blödde ur örat. I övrigt kan det konstateras att så länge man lär sig av sina misstag så var den här helgen oerhört lärorik. Känner ändå att det finns ännu mer att lära, fast det kommer nog fler tillfällen till det. Som den store filosofen Gåsen sa: Det är för fan lördag nästa helg!
Samlingen skedde hos Pablo i huset mitt emot. Dodde var där med sin partner och körde med sina tricks. Jag förundrades ännu en gång om hur idioti verkar rinna i ådrorna, funderade ett kort tag på om Svensson är lika galen, men när man ser hans sår i pannan idag som han inte kan förklara så fick funderingarna ett hastigt slut. Dodde hade kvällen innan sagt till mig att han skulle sköta spritinköpet, det var ingenting jag behövde fundera på. Fast någon sprit fanns ej att finna så det var tur att kaptenen var på plats. Han sviker åtminstone inte, möjligtvis att han får minnet att svika istället, men den smällen är man ju uppenbarligen väldigt beredd på att ta.
Gåsen hade fått lära sig att fint folk kommer sent så han väntade lite innan han dök upp och slängde i sig några groggar från mig. Han mumlade något om att inget fick gå till spillo, men det brukar ju snarare vara hans signum, skumt. Nicole fick ingen övernaturlig aha-upplevelse där hon plötsligt förstod allt, tack och lov var hon ändå på ett superbt humör. Det var även jag, då jag för en kväll lämnade det ensamma singellivet bakom mig. Linnea tog på sig rollen som flickvän och skötte det alldeles galant, hjärtat slog passionerat och pumpade runt alkoholen i mig på ett synnerligen effektivt sätt.
På vägen från förfesten fick Svensson testa klätterväggen utanför och utförandet var mycket stabilt, sämre gick det när han snurrade runt vid bankomaten för att sprida ut spriten för att istället falla på ändalyktan. Sådana pinsamheter fick mig och mitt snuttegull att lämna sällskapet för att handla korv. Vi träffade en norska som pratade danska och den nordiska andan föll på. Jag lyckades övertyga henne om att min danska var genuin men avslöjade relativt snabbt bluffen.
Att bo med Svensson gör bloggandet lite klurigare. På vilket sätt? Det är enkelt. Att leva med honom är självklart en prövning, att stå ut med hans totala inkompetens är en ständig slitning på det mentala. Då får man idén att supa sig till hans nivå för att klaffa bättre. Resultatet blir en överdriven fylla som röjer undan minnena och när bloggpennan fattas så dansar den knappast av egen maskin. Nåja, det är bara en teori, ett sidospår. Nu fortsätter kvällens skildringar.
Väl på plats på Kockar så prövade Gåsen sina vingar på dansgolvet och vi fick bevittna ett fantastiskt skådespel. Allt det vackra med naturen förenades med krogens dofter och instinkter, det hela resulterade i en känslomässig vind som gjorde Gåsens flyguppvisning till en total succé. Att bara vara där fick mig på ett lysande humör och jag kände kärleken i min kropp, ett kvinnligt leende kan vara vackrare än vilken solnedgång som helst. Medan jag var full och förälskad så markerade Svensson på nytt revir. Den här gången pissades det dock inte in utan han placerade sina vunna marker runt baren. Baren är hans jaktmarker och han sitter inne på en jäkla bössa.
Gåsen gick aldrig i mål den här helgen. Han meddelar att han förlorade på mållinjen mot en jävla halsduk. Jag tycker han är lite hård mot sig själv, det var trots allt självaste Zlatan han tävlade mot. En motståndare med en enorm näsa för det sociala spel och fiske som utspelar sig i Kungälvs nattliv. Kanske lyckades jag trösta honom då han fick äran att sova i min säng under natten.
Varje kväll har sitt slut och när jag promenerade hemåt så mötte jag Pablo som hade ett välkänt symptom efter en kväll med vårat gäng. Han blödde ur örat. I övrigt kan det konstateras att så länge man lär sig av sina misstag så var den här helgen oerhört lärorik. Känner ändå att det finns ännu mer att lära, fast det kommer nog fler tillfällen till det. Som den store filosofen Gåsen sa: Det är för fan lördag nästa helg!
Kommentarer
Trackback
