Operation: Nattliv
Bloggen tog sig till Sundets pärla, närmare bestämt Helsingborg, för att ta tempen på nattlivet i staden. Till sin hjälp hade undertecknad tre herrar som alla lider av akut brist på hyfs. Här är historien om hur jag, Gås, Chricke och Kalle tog oss till Skåne och vände uppochner på hela skiten, håll till godo!
Fredagkväll. En arbetsvecka har betats av och den obligatoriska eftermiddagsluren är avklarad. Det var dags att smida planer. Det bestämdes ganska snabbt att det var vägen som skulle leda oss mot lyckan denna gång, och lyckan skulle vi söka söderut. Vi skulle bege oss mot den del av Sverige där folket knappt kan tala, där bergen inte brukar narkotika och där Dansken befinner sig otäckt nära. Vi skulle till Skåne.
Jag hängde jackan på förarsätet och utnämnde mig själv till taxi driver. Gåsen tyckte inte att jag såg klok ut, men jag var van vid att folk reagerade på detta vis, och bröt därför inte ihop nämnvärt. Istället satte jag Chricke i baksätet och parkerade utanför Otter. Och där stod vi. Länge. Klasslåt efter klasslåt rann ur stereon men någon Otter uppenbarade sig aldrig. Istället ringde Kalle som just kommit hem från Oslo och informerades av kvällens planer. Plocka upp mig, löd hans dom. Vi accepterade hans önskemål, även om vi i samma ögonblick förstod att vi nu måste stanna längs vägen för att äta med honom i bilen.
Otter dök upp men släpptes snabbt av igen då han var osäker på om han skulle klara av en natt i Skåne. Vi fick begränsa sällskapet till fyra personer. Bilen tog plats på motorvägen och med hög fart och glatt humör tog vi oss neråt landet men snart blev Chricke kissnödig. Hans blåsa är mindre än hans hjärna men ändå ska han alltid hälla i sig massa vätska. Jag blir förbryllad. Vi stannade i alla fall på Donken och i lokalen fanns en tjej som en gång hittat Kalles plånbok på krogen, en ängel. Det var dock vi, och inte hon, som flög vidare.
Jag tipsade gänget om en tysk karaokebar som fanns i Helsingborg men Gåsen dömde ut förslaget. Han förklarade att han bara kunde säga Sieg Heil på tyska och att det därför kunde bli obekvämt. Motiveringen godkändes. Under tiden såg jag till att bilen trummade på som aldrig förr och när vi ligger i 160 och jag känner mig jättecool så delar Kalle ut en rejäl känga. Han tyckte att jag körde för långsamt. Jag var mållös, trampade lite extra, men skötte mig ändå bra. Gåsen trodde bara han skulle dö två gånger under resan, det tycker jag är godkänt.
När klockan började närma sig halv elva så hade vi hittat både parkering och hotell. Vi steg in på rummen, berömde sängarna för att sedan ta fram den gode Jelzin och fylla oss med grogg. Kalle var DJ men hans danska hip hop dömdes ut, vi var nog inte tillräckligt fulla än. Trots det letade vi oss ut i skånenatten.
Gåsen tog sitt ansvar och frågade en passerande var "Bargatan" låg. Har du hittat på det själv frågade skåningen skämtsamt, men fick bara ett allvarsamt nej tillbaka av Gåsen. Här fanns ingen tid för humor, vi behövde ett svar, och ett svar fick vi. Vi tog oss in på Lila, ett uppförstorat Combi som i efterhand kan ses som ett dåligt val. Träffade ändå några idioter från Markaryd. Jag fick höra att jag skulle blivit nerslagen om jag inte var så stor. Stolt spände jag min biceps i hans ansikte och vi blev vänner. Han tipsade mig om att inte gå till stadens bögklubb med det helt fantastiska namnet Bakom. Tack, tänkte jag.
Iväg till nästa ställe, Harrys. Ett större ställe med bra dj, bra soffor och dålig mottagning på toaletterna. Gåsen beställde in hallonlaktritsshot men påstod sedan att han spydde i glaset. Han är en mes. Chricke sökte sig till dansgolvet och fick snabbt ragg. En fet, manlig skåning sökte kroppskontakt men fick kalla handen. Chricke siktade högre denna kväll. Nästa man att komma fram var självaste Captain Morgan som självklart kände igen Gåsen. Han delade ut hattar och ögonlappar till oss som vi tog med oss ut och vidare.
Tempel hette nästa ställe. Ett riktigt coolt ställe. Vi slos oss ner över en öl. Vid samma bord satt en jävligt överförfriskad snubbe som ganska snabbt somnade. Chricke passade på att ställa sig bredvid och bli fotograferad innan de slängde ut killen. Honom såg vi aldrig mer. Snart försvann också Gås och Kalle, och lämnade mig och Chricke åt vårat öde. Vi diskuterade fotbollens grunder medan Kalle strulade upp en rödhårig kvinna på stället bredvid. Det är lätt att förstå hans ångest dagen efter. Gåsen försökte vara kompis och retade Kalle för att han kan ha fått herpes, på samma sätt som man slår någon på armen om han har ont i foten. Allt för att man ska slippa känna den ursprungliga smärtan. Kalle såg inte det vänskapliga med Gåsens gest.
För att slippa bli igenkänd så lånade Kalle min morganhatt och begav sig ut på dansgolvet. Då såg han henne, en celebrity! Dj Nathalie från Kungarna av Tylösand. Han gav henne MIN hatt och försvann därifrån. Jag blev förstås förbannad men han hävdade att hon var för känd för att han skulle kunna låta bli. Jag gav honom ett erbjudande om att köpa min förlåtelse. Allt jag krävde var en falafel. Det blev en deal.
Hemma på hotellet delade jag och min rumskompis Gåsen på varsinn cola innan vi somnade i de oerhört sköna sängarna med söta leenden på vardera mun. En kväll på bortaplan var avklarad och en hotellfrukost väntade vid horisonten. Det är där vi lämnar kvällens hjältar.
Fredagkväll. En arbetsvecka har betats av och den obligatoriska eftermiddagsluren är avklarad. Det var dags att smida planer. Det bestämdes ganska snabbt att det var vägen som skulle leda oss mot lyckan denna gång, och lyckan skulle vi söka söderut. Vi skulle bege oss mot den del av Sverige där folket knappt kan tala, där bergen inte brukar narkotika och där Dansken befinner sig otäckt nära. Vi skulle till Skåne.
Jag hängde jackan på förarsätet och utnämnde mig själv till taxi driver. Gåsen tyckte inte att jag såg klok ut, men jag var van vid att folk reagerade på detta vis, och bröt därför inte ihop nämnvärt. Istället satte jag Chricke i baksätet och parkerade utanför Otter. Och där stod vi. Länge. Klasslåt efter klasslåt rann ur stereon men någon Otter uppenbarade sig aldrig. Istället ringde Kalle som just kommit hem från Oslo och informerades av kvällens planer. Plocka upp mig, löd hans dom. Vi accepterade hans önskemål, även om vi i samma ögonblick förstod att vi nu måste stanna längs vägen för att äta med honom i bilen.
Otter dök upp men släpptes snabbt av igen då han var osäker på om han skulle klara av en natt i Skåne. Vi fick begränsa sällskapet till fyra personer. Bilen tog plats på motorvägen och med hög fart och glatt humör tog vi oss neråt landet men snart blev Chricke kissnödig. Hans blåsa är mindre än hans hjärna men ändå ska han alltid hälla i sig massa vätska. Jag blir förbryllad. Vi stannade i alla fall på Donken och i lokalen fanns en tjej som en gång hittat Kalles plånbok på krogen, en ängel. Det var dock vi, och inte hon, som flög vidare.
Jag tipsade gänget om en tysk karaokebar som fanns i Helsingborg men Gåsen dömde ut förslaget. Han förklarade att han bara kunde säga Sieg Heil på tyska och att det därför kunde bli obekvämt. Motiveringen godkändes. Under tiden såg jag till att bilen trummade på som aldrig förr och när vi ligger i 160 och jag känner mig jättecool så delar Kalle ut en rejäl känga. Han tyckte att jag körde för långsamt. Jag var mållös, trampade lite extra, men skötte mig ändå bra. Gåsen trodde bara han skulle dö två gånger under resan, det tycker jag är godkänt.
När klockan började närma sig halv elva så hade vi hittat både parkering och hotell. Vi steg in på rummen, berömde sängarna för att sedan ta fram den gode Jelzin och fylla oss med grogg. Kalle var DJ men hans danska hip hop dömdes ut, vi var nog inte tillräckligt fulla än. Trots det letade vi oss ut i skånenatten.
Gåsen tog sitt ansvar och frågade en passerande var "Bargatan" låg. Har du hittat på det själv frågade skåningen skämtsamt, men fick bara ett allvarsamt nej tillbaka av Gåsen. Här fanns ingen tid för humor, vi behövde ett svar, och ett svar fick vi. Vi tog oss in på Lila, ett uppförstorat Combi som i efterhand kan ses som ett dåligt val. Träffade ändå några idioter från Markaryd. Jag fick höra att jag skulle blivit nerslagen om jag inte var så stor. Stolt spände jag min biceps i hans ansikte och vi blev vänner. Han tipsade mig om att inte gå till stadens bögklubb med det helt fantastiska namnet Bakom. Tack, tänkte jag.
Iväg till nästa ställe, Harrys. Ett större ställe med bra dj, bra soffor och dålig mottagning på toaletterna. Gåsen beställde in hallonlaktritsshot men påstod sedan att han spydde i glaset. Han är en mes. Chricke sökte sig till dansgolvet och fick snabbt ragg. En fet, manlig skåning sökte kroppskontakt men fick kalla handen. Chricke siktade högre denna kväll. Nästa man att komma fram var självaste Captain Morgan som självklart kände igen Gåsen. Han delade ut hattar och ögonlappar till oss som vi tog med oss ut och vidare.
Tempel hette nästa ställe. Ett riktigt coolt ställe. Vi slos oss ner över en öl. Vid samma bord satt en jävligt överförfriskad snubbe som ganska snabbt somnade. Chricke passade på att ställa sig bredvid och bli fotograferad innan de slängde ut killen. Honom såg vi aldrig mer. Snart försvann också Gås och Kalle, och lämnade mig och Chricke åt vårat öde. Vi diskuterade fotbollens grunder medan Kalle strulade upp en rödhårig kvinna på stället bredvid. Det är lätt att förstå hans ångest dagen efter. Gåsen försökte vara kompis och retade Kalle för att han kan ha fått herpes, på samma sätt som man slår någon på armen om han har ont i foten. Allt för att man ska slippa känna den ursprungliga smärtan. Kalle såg inte det vänskapliga med Gåsens gest.
För att slippa bli igenkänd så lånade Kalle min morganhatt och begav sig ut på dansgolvet. Då såg han henne, en celebrity! Dj Nathalie från Kungarna av Tylösand. Han gav henne MIN hatt och försvann därifrån. Jag blev förstås förbannad men han hävdade att hon var för känd för att han skulle kunna låta bli. Jag gav honom ett erbjudande om att köpa min förlåtelse. Allt jag krävde var en falafel. Det blev en deal.
Hemma på hotellet delade jag och min rumskompis Gåsen på varsinn cola innan vi somnade i de oerhört sköna sängarna med söta leenden på vardera mun. En kväll på bortaplan var avklarad och en hotellfrukost väntade vid horisonten. Det är där vi lämnar kvällens hjältar.
