Gäss? Of gås I'm an idiot.
Bekännande: Jag har en tendens att ta det här med bloggandet lite med en klackspark. Trots att jag har i uppdrag att föreviga kvällarna så brukar jag hälla i mig tillräckligt med rusdryck för att själv få sitta och pussla ihop gårkvällen. Igår var det annorlunda. Jag tog mitt journalistiska ansvar och förblev nykter under kvällen. Jag vigde kvällen åt dokumentation och vatten. Det var som att arbeta med Uppdrag Granskning, det var skrämmande och intressant. Slutsatsen jag drog? Sicka jävla idioter det finns! Och vad underbara sådana kan vara!
Det var hos Svensson och Nea som förfestligheterna tog vid. Jag snubblade in lite senare än andra, dessutom med en rödhårig som sällskap. Det var med andra ord inte speciellt självklart att jag skulle komma in. Men in kom jag. Jag möttes av en stor mängd människor, säkert femton stycken, så den totala IQ:n var för ovanlighetens skull uppe och nosade vid tresiffrigt.
Dodde Skarp var där, vilket betyder att bloggen nästan skrivs av sig själv, och han dömde ut min tröja totalt. Vem fan går ut med ett par burkar på sig frågade han mig. Mitt självförtroende fick sig en rejäl törn och ett tag tyckte jag knappt att jag var gudalik. Det var hemskt.
Det blev dock bättre. Jag hamnade bredvid Gåsen, eller Basse G som han kallas, och han började genast tugga igång. Man fängslas direkt när han börjar predika med sin dialekt och jag tänkte där jag stod, att det måste ha varit precis så Jesus pratade för att få alla att lyssna. Basse bara öste ur sig diverse sanningar och man stod och lyssnade förundrat.
Helt plötsligt blev han tyst, och man var tvungen att komma tillbaka till verkligheten. Jag kollade upp (och det var verkligen upp, han är jättelång!) och såg att han spände ögonen i mig, han såg otålig ut, som om han sökte efter ett svar på något vis. Jag lyckades smyga ur mig ett litet "va?", varpå han upprepade sig irriterat; Är du stjärna eller rund? Jag förblev stående undrandes vad han kan ha menat, och frågan flög ur honom igen, den kom emot mig som en kula genom luften. Jag ville inte svara fel i det här läget. Jag är stjärna, sa jag försiktigt. Bra!, svarar Gåsen, då har ingen kört dig i röven. Jag pustade ut och tänkte för mig själv, att jag är minsann en stjärna, men på Gåsens nivå där hamnar jag aldrig.
Värdinnan för kvällen, Nea, hade ett rent helvete med att lista ut ifall det var Erra eller Gurra som närvarade. Jag tror inte hon vet det nu heller. Jag vet däremot att hon hade skinnväst och och skinnbrallor på sig. Jag vet också att hon kommer från Dotorp. Ett plus ett är två och hon är då en tvättäkta raggarbrud.
Jimmy var där, men fråga honom inte själv om det för det har han ingen aning om. Men han är skön. Även bloggstjärnan SnyggLisa var där i början av kvällen, innan hon tog på sig sin taxihatt och försvann ut i natten.
När Ivar petade i fel näsa var det dags att gå mot Kockar. Folk rotade fram sina jackor och Långeman gick ett steg längre och rotade ut tamponger ur sin jacka. Sämsta partytricket jag sett, efter Gåsens berömda med att hälla ut allt man blir bjuden på förstås.
På plats på Kockar så började vi med lite traditionellt barhäng. En välbekant melodi kom strömmandes ur högtalarna till Gåsens stora förtret. "DJ:n är ju förjävla dålig här, samma låtar hela tiden!". DJ:n stod bredvid oss och tackade så mycket men man såg i hans ögon att han var djupt bestört över Gåsens kritik, som jag inte upplevde som speciellt konstruktiv. Han förklarade dock bort sig med att säga att han menade en annan DJ....
Jag klarade inte av den pinsamma situationen utan satte mig vid bords. Då dök Pralinens sällskap upp med en kamera och ett gott humör i bagaget. Den finaste biten i chokladasken var dock hemma sjuk. Jag fick höra att Victoria hade lekt skogsmulle på vägen till krogen, oklart varför. Senare slog sig Svensson sig ner vid bordet fast övertygad om att alla tjejerna var bikerbrudar. Det var stor show.
Här någonstans började jag känna mig lite obekväm. Att vara nykter på krogen är som att vara blind på en bio. Man får inte ut allt av upplevelsen. Jag tog en rask promenix hem med Otter och lät resten av kvällen få passera utan min närvaro.
Det var hos Svensson och Nea som förfestligheterna tog vid. Jag snubblade in lite senare än andra, dessutom med en rödhårig som sällskap. Det var med andra ord inte speciellt självklart att jag skulle komma in. Men in kom jag. Jag möttes av en stor mängd människor, säkert femton stycken, så den totala IQ:n var för ovanlighetens skull uppe och nosade vid tresiffrigt.
Dodde Skarp var där, vilket betyder att bloggen nästan skrivs av sig själv, och han dömde ut min tröja totalt. Vem fan går ut med ett par burkar på sig frågade han mig. Mitt självförtroende fick sig en rejäl törn och ett tag tyckte jag knappt att jag var gudalik. Det var hemskt.
Det blev dock bättre. Jag hamnade bredvid Gåsen, eller Basse G som han kallas, och han började genast tugga igång. Man fängslas direkt när han börjar predika med sin dialekt och jag tänkte där jag stod, att det måste ha varit precis så Jesus pratade för att få alla att lyssna. Basse bara öste ur sig diverse sanningar och man stod och lyssnade förundrat.
Helt plötsligt blev han tyst, och man var tvungen att komma tillbaka till verkligheten. Jag kollade upp (och det var verkligen upp, han är jättelång!) och såg att han spände ögonen i mig, han såg otålig ut, som om han sökte efter ett svar på något vis. Jag lyckades smyga ur mig ett litet "va?", varpå han upprepade sig irriterat; Är du stjärna eller rund? Jag förblev stående undrandes vad han kan ha menat, och frågan flög ur honom igen, den kom emot mig som en kula genom luften. Jag ville inte svara fel i det här läget. Jag är stjärna, sa jag försiktigt. Bra!, svarar Gåsen, då har ingen kört dig i röven. Jag pustade ut och tänkte för mig själv, att jag är minsann en stjärna, men på Gåsens nivå där hamnar jag aldrig.
Värdinnan för kvällen, Nea, hade ett rent helvete med att lista ut ifall det var Erra eller Gurra som närvarade. Jag tror inte hon vet det nu heller. Jag vet däremot att hon hade skinnväst och och skinnbrallor på sig. Jag vet också att hon kommer från Dotorp. Ett plus ett är två och hon är då en tvättäkta raggarbrud.
Jimmy var där, men fråga honom inte själv om det för det har han ingen aning om. Men han är skön. Även bloggstjärnan SnyggLisa var där i början av kvällen, innan hon tog på sig sin taxihatt och försvann ut i natten.
När Ivar petade i fel näsa var det dags att gå mot Kockar. Folk rotade fram sina jackor och Långeman gick ett steg längre och rotade ut tamponger ur sin jacka. Sämsta partytricket jag sett, efter Gåsens berömda med att hälla ut allt man blir bjuden på förstås.
På plats på Kockar så började vi med lite traditionellt barhäng. En välbekant melodi kom strömmandes ur högtalarna till Gåsens stora förtret. "DJ:n är ju förjävla dålig här, samma låtar hela tiden!". DJ:n stod bredvid oss och tackade så mycket men man såg i hans ögon att han var djupt bestört över Gåsens kritik, som jag inte upplevde som speciellt konstruktiv. Han förklarade dock bort sig med att säga att han menade en annan DJ....
Jag klarade inte av den pinsamma situationen utan satte mig vid bords. Då dök Pralinens sällskap upp med en kamera och ett gott humör i bagaget. Den finaste biten i chokladasken var dock hemma sjuk. Jag fick höra att Victoria hade lekt skogsmulle på vägen till krogen, oklart varför. Senare slog sig Svensson sig ner vid bordet fast övertygad om att alla tjejerna var bikerbrudar. Det var stor show.
Här någonstans började jag känna mig lite obekväm. Att vara nykter på krogen är som att vara blind på en bio. Man får inte ut allt av upplevelsen. Jag tog en rask promenix hem med Otter och lät resten av kvällen få passera utan min närvaro.
