Bastards on parade!
Det är lika bra att skriva ut det direkt. När vårat gäng samlas så försvinner alla spärrar, det är strike varenda gång. Så att Bowlingen på Hard Rock Café skulle bli en succé var ingen stor överraskning, fast nog var utslaget på richterskalan oväntat högt, rentav på rekordnivå. Fast även den här veckan kom fredagen före lördagen, därför tar vi och börjar med den.
Fredagen var tänkt att bli en fredlig historia, men övertid på jobbet fick en att slänga av sig det mentala säkerhetsbältet, roffa åt sig några bira och bege sig mot Klasmaskin. Där väntade ett fifa och en samling av oslipade diamanter. Valborgskänlan var väl inte högre än någonsin men nog var det någonting som bubblade i luften. Danne försökte sätta ord på känslan men det gick sådär. Jag citerar: Kom igen nu, det är Valborg idag. Det är inte vilken dag som helst... fast den är som alla andra dagar. Oklart vad han menade där men alla trodde på honom, vi knöt våra nävar i byxfickorna och såg med bestämd blick ut mot kvällens horisont, och vi gjorde det med ingjutet hopp. Tack Daniel.
Sällskapet var himla mysigt på alla sätt. Kvällen flöt på bra tills vi skulle bestämma oss för vart den skulle leda. Där gled våra åsikter isär och diskussionen var oerhört hätsk. Det blev inte bättre när Snygglisa välte ut min öl (så gick det till). Till slut hamnade vi ute i Vävra på en snabbvisit, med lite trevligt goddagande som följd, innan det bar av till Kockar. Där var det fint på alla sätt. Bendtner diskuterades upprepade gånger och det gjorde Kappo uppretad och mig upprymd. Sedan tog kvällen slut och det var dags för en powernap. Det väntade en viktig dag och det gällde att vara pigg i sinnet då.
Lördagen knackade slutligen på dörren och vi var inte sena med att öppna och släppa in allt som den hade att bjuda på. Det hela startades upp på Chez Ami där jag, Gåsen/Basse och Svensson lät ta del av vad köket hade att bjuda på. Så småningom fylldes det på med folk och vi var ett förväntansfullt gäng som satt och samtalade. Jag hamnade mittemellan Danne och Backis, de enda två som höll sig nyktra den kvällen. Det kan dock snabbt konstateras att de är dem absolut sämsta nyktra människorna jag vet. Det flummades bra och jag stormtrivdes. Slutligen kom Mike och Sandra dit. Mike gjorde det i förhoppningen om en trevlig middag med sin helsjuka flickvän och blev ganska paff när han möts av sång och glada kamrater på plats. Bra jobbat av Sandra! Han fick en tröja i present som var misstänkt lik den han redan hade på sig, och bestämde sig för att köra på en dubbel. Klar succé och det kommer inte dröja länge innan alla andra kör likadant.
Huvudpunkten på schemat var ändå bowlingen som skulle ske inne på Hard Rock Café. Humöret var långt över toppen och vi festade alla som rockstjärnor. Det första som händer när vi får banorna är att Ivar krossar sitt glas. Sedan var det bara att köra. Vi var framme och grävde fram kloten, firade varje strike som ett vm-guld, oavsett om det var en själv, en lagkamrat eller en motståndare som stod för prestationen. Det bjöds på böghögar och gruppkramar till höger och vänster. Snart började kloten gå mot samma öde. Nog för att det borde vara svårare att skjuta rakt med sprit i blodet, men det räcker inte som anledning fullt ut. Till en början spelades det på fel banor men det blev sedan ännu värre. Snart var kloten inte ens på banorna, det spelades fotboll och precis när det hela var på väg till att gå över till en dödlig variant av snöbollskrig så stoppades allt. Synen av plastflisor som slogs runt i luften efter att Emelie skjutit helt otroligt illa fick alla att ta ett djupt andetag och ge upp. När jag strax innan sagt till Svensson att vi borde skärpa oss för att vi snart skulle bli utslängda fick jag svaret att vi snarare borde passa på att svina innan det skedde. Bara Danne köper den logiken.
Efter bowlingen lämnade vi klokt nog stället, ett under att vi slapp göra det med varsitt polisgrepp. Efter ett sammanträde kom vi fram till att det var dags att åka tillbaks till våra jaktmarker. Gräset är inte grönare på andra sidan, det är bara propaganda som sprids från fiendesidan. Kockar stod som nästa punkt på schemat och nog var vi mer redo än vad klockan var. Stället var nästan tomt när vi anlände men det stoppade inte klubbdjur som oss. Jag, Svenne, Mike, Gås, Sandra och Sofie bjöd på en grym dansshow och taket lyfte flera centimeter. Senare skulle det blåsa rätt i natthimlen. En mystisk man bjöd upp till dans som snabbt blev till en battle. Trots att det var Mikes kväll så var den mystiske mannen hänsynslös och sopade hem segern på ett övertygande sätt.
På annat håll försökte Gåsen agera wingman åt mig men det uppdraget är precis lika tufft som det låter. Det slutade istället med en utskällning från en dam som såg ut att kunna hamna i tv och skrapa triss vilken dag som helst. Att Gåsen inte har alla hästar i stallet är känt sen länge, men hur ser det annars ut på husdjursfronten? Det är veckans fråga.
Veckans tema? Att låta tröjan få avlägnsna sig från kroppen. Det började lite lätt med att Kappo strippade ner till linne men det skulle snart bli värre på annat håll. Långeman sågs på dansgolvet med tröjan vevandes i näven och med en pappersbit i näsan. En klart spännande syn. Ivar var väntat nog ännu värre. Hans nyinköpta tröja användes först som trasa när han skulle torka upp ännu en tappad grogg. Senare åkte Ivar hem, men hans tröja fanns kvar som matta på dansgolvet.
Kvällen gick mot sitt slut och det gjorde mitt tålamod med Gåsen också. Han förstod att det krävdes något extra för att göra mig glad igen och gick mot busstationen. När jag stod utanför och pratade med Tommy så kom Gåsen vandrandes som den fullaste cowboy som någonsin gått runt i vilda västern. Han plöjde precis rätt igenom rondellen och gick oväntat rakt för att sedan överlämna mig en pommestallrik med extra sås. Så ber man om ursäkt.
Det var det mesta av det bästa, fast det finns många guldtackor som det inte har vänts på, guldtackor som ligger kvar gömda i de dunkla förråden i minnenas värld och bara väntas på att rivas upp. Det får ske på annan plats.
Fredagen var tänkt att bli en fredlig historia, men övertid på jobbet fick en att slänga av sig det mentala säkerhetsbältet, roffa åt sig några bira och bege sig mot Klasmaskin. Där väntade ett fifa och en samling av oslipade diamanter. Valborgskänlan var väl inte högre än någonsin men nog var det någonting som bubblade i luften. Danne försökte sätta ord på känslan men det gick sådär. Jag citerar: Kom igen nu, det är Valborg idag. Det är inte vilken dag som helst... fast den är som alla andra dagar. Oklart vad han menade där men alla trodde på honom, vi knöt våra nävar i byxfickorna och såg med bestämd blick ut mot kvällens horisont, och vi gjorde det med ingjutet hopp. Tack Daniel.
Sällskapet var himla mysigt på alla sätt. Kvällen flöt på bra tills vi skulle bestämma oss för vart den skulle leda. Där gled våra åsikter isär och diskussionen var oerhört hätsk. Det blev inte bättre när Snygglisa välte ut min öl (så gick det till). Till slut hamnade vi ute i Vävra på en snabbvisit, med lite trevligt goddagande som följd, innan det bar av till Kockar. Där var det fint på alla sätt. Bendtner diskuterades upprepade gånger och det gjorde Kappo uppretad och mig upprymd. Sedan tog kvällen slut och det var dags för en powernap. Det väntade en viktig dag och det gällde att vara pigg i sinnet då.
Lördagen knackade slutligen på dörren och vi var inte sena med att öppna och släppa in allt som den hade att bjuda på. Det hela startades upp på Chez Ami där jag, Gåsen/Basse och Svensson lät ta del av vad köket hade att bjuda på. Så småningom fylldes det på med folk och vi var ett förväntansfullt gäng som satt och samtalade. Jag hamnade mittemellan Danne och Backis, de enda två som höll sig nyktra den kvällen. Det kan dock snabbt konstateras att de är dem absolut sämsta nyktra människorna jag vet. Det flummades bra och jag stormtrivdes. Slutligen kom Mike och Sandra dit. Mike gjorde det i förhoppningen om en trevlig middag med sin helsjuka flickvän och blev ganska paff när han möts av sång och glada kamrater på plats. Bra jobbat av Sandra! Han fick en tröja i present som var misstänkt lik den han redan hade på sig, och bestämde sig för att köra på en dubbel. Klar succé och det kommer inte dröja länge innan alla andra kör likadant.
Huvudpunkten på schemat var ändå bowlingen som skulle ske inne på Hard Rock Café. Humöret var långt över toppen och vi festade alla som rockstjärnor. Det första som händer när vi får banorna är att Ivar krossar sitt glas. Sedan var det bara att köra. Vi var framme och grävde fram kloten, firade varje strike som ett vm-guld, oavsett om det var en själv, en lagkamrat eller en motståndare som stod för prestationen. Det bjöds på böghögar och gruppkramar till höger och vänster. Snart började kloten gå mot samma öde. Nog för att det borde vara svårare att skjuta rakt med sprit i blodet, men det räcker inte som anledning fullt ut. Till en början spelades det på fel banor men det blev sedan ännu värre. Snart var kloten inte ens på banorna, det spelades fotboll och precis när det hela var på väg till att gå över till en dödlig variant av snöbollskrig så stoppades allt. Synen av plastflisor som slogs runt i luften efter att Emelie skjutit helt otroligt illa fick alla att ta ett djupt andetag och ge upp. När jag strax innan sagt till Svensson att vi borde skärpa oss för att vi snart skulle bli utslängda fick jag svaret att vi snarare borde passa på att svina innan det skedde. Bara Danne köper den logiken.
Efter bowlingen lämnade vi klokt nog stället, ett under att vi slapp göra det med varsitt polisgrepp. Efter ett sammanträde kom vi fram till att det var dags att åka tillbaks till våra jaktmarker. Gräset är inte grönare på andra sidan, det är bara propaganda som sprids från fiendesidan. Kockar stod som nästa punkt på schemat och nog var vi mer redo än vad klockan var. Stället var nästan tomt när vi anlände men det stoppade inte klubbdjur som oss. Jag, Svenne, Mike, Gås, Sandra och Sofie bjöd på en grym dansshow och taket lyfte flera centimeter. Senare skulle det blåsa rätt i natthimlen. En mystisk man bjöd upp till dans som snabbt blev till en battle. Trots att det var Mikes kväll så var den mystiske mannen hänsynslös och sopade hem segern på ett övertygande sätt.
På annat håll försökte Gåsen agera wingman åt mig men det uppdraget är precis lika tufft som det låter. Det slutade istället med en utskällning från en dam som såg ut att kunna hamna i tv och skrapa triss vilken dag som helst. Att Gåsen inte har alla hästar i stallet är känt sen länge, men hur ser det annars ut på husdjursfronten? Det är veckans fråga.
Veckans tema? Att låta tröjan få avlägnsna sig från kroppen. Det började lite lätt med att Kappo strippade ner till linne men det skulle snart bli värre på annat håll. Långeman sågs på dansgolvet med tröjan vevandes i näven och med en pappersbit i näsan. En klart spännande syn. Ivar var väntat nog ännu värre. Hans nyinköpta tröja användes först som trasa när han skulle torka upp ännu en tappad grogg. Senare åkte Ivar hem, men hans tröja fanns kvar som matta på dansgolvet.
Kvällen gick mot sitt slut och det gjorde mitt tålamod med Gåsen också. Han förstod att det krävdes något extra för att göra mig glad igen och gick mot busstationen. När jag stod utanför och pratade med Tommy så kom Gåsen vandrandes som den fullaste cowboy som någonsin gått runt i vilda västern. Han plöjde precis rätt igenom rondellen och gick oväntat rakt för att sedan överlämna mig en pommestallrik med extra sås. Så ber man om ursäkt.
Det var det mesta av det bästa, fast det finns många guldtackor som det inte har vänts på, guldtackor som ligger kvar gömda i de dunkla förråden i minnenas värld och bara väntas på att rivas upp. Det får ske på annan plats.
