Nygift med en ros i min hand
Teorin om att man har svårare att hålla sig till sanningen efter ett par pilsner är vetenskapligt uppbackad, det ses som en sanning. Jag tycker dock att den behöver styrkas ytterligare och är nu inne i en period där jag flyttar gränserna för vad som är möjligt att ljuga om. Jag glömmer av vem jag är och förvandlas kväll efter kväll till en ny konstig rollfigur i det skådespel vi kallar livet. Någon oscarsnominering har jag ej hört talas om men att det bara är en tidsfråga, det ser jag som en självklarhet. Nåja, vi tar det från början.
Det här är en period där en rad viktiga människor fyller år. Självklart räknar jag in mig själv i det sällskapet. Det var dock inte jag som skulle firas utan det var Kaldis tur. Vem han är? Ni har säkert sett honom på en film någon gång, han är kändis och look-a-like med Mellberg. Målet var att återuppleva hans livs färjeresa, kombinerat med en hejdundrande kväll ute på ön Marstrand. För det krävdes en fin förfest på hans hemmaplan och det var ett celebert gäng på plats. Där fanns stora delar av Smögen-ligan, vilket gjorde framgångsutsikterna för kvällen mer storslagna än vyn du ser från självaste Lisebergstornet. Till det fanns killar som Ivar och Långeman. Herrar som hinkar grogg ur spann kan aldrig nog berömmas. Även Kappo var där och talade gott om unga tyska fotbollsspelare. Sist men inte minst var världens konstigaste Gås där och förde ett jävla liv. Han hade sin bästiskapten med sig som även jag hånglade upp ett par gånger, vilket gjorde mig alldeles knäsvag.
Jag hamnade snart bredvid en oduschad dam och hade snabbt flyttat på mig om det inte vore för att hon var så trevlig. Fast när Danne spelade ut "prata fotboll-kortet" så föll jag pladask och när även Kappo gav sig in i diskussionen fanns det snart inget syre kvar på jorden. Två av tre förde sin talan på samma gång och mycket blev sagt. Till slut kunde vi alla enas om att Ridgewell är mer kult än Silvestre och att jorden inte alls var platt. Tvärtom.
Fick även än en gång äran att skoja friskt med Elisa. Hon satt och pratade så himla gott om Paraguays insats i VM (eller var det något annat landslag, nä?). Att hålla med var aldrig aktuellt såklart. Det är det tråkigaste som finns.
Alltmedan vi satt där och hällde i oss av syndens dryck så började solen dansa iväg och den stundande avgången mot Marstrand närmade sig med stormsteg. Till slut närmade sig också taxin för att sedan anlända. Rätt snabbt förstod vi att vi inte närmade oss Marstrand, idioten tog den allra sämsta av genvägar. Fast vad gjorde det när jag och Elisa åkte taxi som bara vi kan göra...
Framme på Marstrand så svek partyinstinkten på en rad individer. Kvar fanns bara en liten klunga av de tappraste av själar. Efter utlovad sovplats därute så gick vi all in och det visade sig klokt. Kort efter påbörjades en kväll som tillhör de knasigaste på mitt CV. Jag fann min allra bästa ljugarkompis Johanna och vi slog världsrekord i att fara med osanning. Efter att ha mött och samtalat ivrigt med ett nygift par så såg jag läget som inte fick sumpas. Vid färjeläget hände det vackraste av ting. Jag gick ner på mitt knä framför det nygifta paret och tillhörande släkt, och med Johannas hand i min så friade jag. Hennes ja ackompenjerades av vilda applåder och rop. Därefter fanns bara ett samtalsämne den kvällen.
Själva bröllopet skulle inte inträffa förrän 2015 så det fanns god tid till att ta till sig av en massa goda råd. Så vi rådfrågade alla i vår närhet och fann många goda svar. En del har säkert fallit i glömska nu, men vad gör det. Vissa saker visste jag dessutom om sedan tidigare när det kommer till ämnet att behandla sin kvinna väl. Man skall ge dem en blomma. Sagt och gjort så klättrade jag upp på en grind med kattlik smidighet och plockade den vackraste av rosor. En ros som senare på kvällen erbjöds till en okänd man på färjan. Det tar jag avstånd ifrån nu i efterhand.
Brudparet, Gåsen och Nathalie hamnade hos Marstrands yngsta Leif och han delade ut sovplatser lika givmilt som bartendern delat ut shottar tidigare samma natt. Båda värmde lika gott. En sanslös kväll kunde avrundas. Bara Danne tyckte kvällen var för bra för att avsluta så han sov sig förbi sin hållplats trots att chauffören på ett oerhört informativt sätt förklarat för honom att det var läge att gå av. En enslig promenad senare var han ändå hemma och alla kvällens kombatanter hade somnat in och påbörjat sin vandring mot kommande bakfylla. De sov alla med ett leende på sina läppar.
Det här är en period där en rad viktiga människor fyller år. Självklart räknar jag in mig själv i det sällskapet. Det var dock inte jag som skulle firas utan det var Kaldis tur. Vem han är? Ni har säkert sett honom på en film någon gång, han är kändis och look-a-like med Mellberg. Målet var att återuppleva hans livs färjeresa, kombinerat med en hejdundrande kväll ute på ön Marstrand. För det krävdes en fin förfest på hans hemmaplan och det var ett celebert gäng på plats. Där fanns stora delar av Smögen-ligan, vilket gjorde framgångsutsikterna för kvällen mer storslagna än vyn du ser från självaste Lisebergstornet. Till det fanns killar som Ivar och Långeman. Herrar som hinkar grogg ur spann kan aldrig nog berömmas. Även Kappo var där och talade gott om unga tyska fotbollsspelare. Sist men inte minst var världens konstigaste Gås där och förde ett jävla liv. Han hade sin bästiskapten med sig som även jag hånglade upp ett par gånger, vilket gjorde mig alldeles knäsvag.
Jag hamnade snart bredvid en oduschad dam och hade snabbt flyttat på mig om det inte vore för att hon var så trevlig. Fast när Danne spelade ut "prata fotboll-kortet" så föll jag pladask och när även Kappo gav sig in i diskussionen fanns det snart inget syre kvar på jorden. Två av tre förde sin talan på samma gång och mycket blev sagt. Till slut kunde vi alla enas om att Ridgewell är mer kult än Silvestre och att jorden inte alls var platt. Tvärtom.
Fick även än en gång äran att skoja friskt med Elisa. Hon satt och pratade så himla gott om Paraguays insats i VM (eller var det något annat landslag, nä?). Att hålla med var aldrig aktuellt såklart. Det är det tråkigaste som finns.
Alltmedan vi satt där och hällde i oss av syndens dryck så började solen dansa iväg och den stundande avgången mot Marstrand närmade sig med stormsteg. Till slut närmade sig också taxin för att sedan anlända. Rätt snabbt förstod vi att vi inte närmade oss Marstrand, idioten tog den allra sämsta av genvägar. Fast vad gjorde det när jag och Elisa åkte taxi som bara vi kan göra...
Framme på Marstrand så svek partyinstinkten på en rad individer. Kvar fanns bara en liten klunga av de tappraste av själar. Efter utlovad sovplats därute så gick vi all in och det visade sig klokt. Kort efter påbörjades en kväll som tillhör de knasigaste på mitt CV. Jag fann min allra bästa ljugarkompis Johanna och vi slog världsrekord i att fara med osanning. Efter att ha mött och samtalat ivrigt med ett nygift par så såg jag läget som inte fick sumpas. Vid färjeläget hände det vackraste av ting. Jag gick ner på mitt knä framför det nygifta paret och tillhörande släkt, och med Johannas hand i min så friade jag. Hennes ja ackompenjerades av vilda applåder och rop. Därefter fanns bara ett samtalsämne den kvällen.
Själva bröllopet skulle inte inträffa förrän 2015 så det fanns god tid till att ta till sig av en massa goda råd. Så vi rådfrågade alla i vår närhet och fann många goda svar. En del har säkert fallit i glömska nu, men vad gör det. Vissa saker visste jag dessutom om sedan tidigare när det kommer till ämnet att behandla sin kvinna väl. Man skall ge dem en blomma. Sagt och gjort så klättrade jag upp på en grind med kattlik smidighet och plockade den vackraste av rosor. En ros som senare på kvällen erbjöds till en okänd man på färjan. Det tar jag avstånd ifrån nu i efterhand.
Brudparet, Gåsen och Nathalie hamnade hos Marstrands yngsta Leif och han delade ut sovplatser lika givmilt som bartendern delat ut shottar tidigare samma natt. Båda värmde lika gott. En sanslös kväll kunde avrundas. Bara Danne tyckte kvällen var för bra för att avsluta så han sov sig förbi sin hållplats trots att chauffören på ett oerhört informativt sätt förklarat för honom att det var läge att gå av. En enslig promenad senare var han ändå hemma och alla kvällens kombatanter hade somnat in och påbörjat sin vandring mot kommande bakfylla. De sov alla med ett leende på sina läppar.
